Vi befinner oss på en sommaräng, liggande i högt gräs, omsluten av blomstrande grönska. Ljuden är nära, som om de vore ett med gräset och den blå himlen. Men när Waters börjar sjunga kommer hans röst från en en helt annan plats; ett eko och en liten förskjutning av de två stämmor han sjunger skapar en spöklik effekt, som om hans röst kommer från en plats som kanske bara finns inuti lyssnarens eller sångarens huvud.
torsdag 23 augusti 2007
Pink Floyd-länk
Missa inte Joakim Norlings utmärkta genomgång av tidiga Roger Waters-låtar på The Jet Set Junta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar