tisdag 17 februari 2009

Kommentar om "Territorial Pissing"

Examensutställningarna på Konstfack förra våren var över lag rätt tråkiga och intetsägande. Mitt enda bestående intryck är just filmen Territorial pissing av signaturen NUG, som just nu skapar indignation på debattsidor och bloggar. Filmen visar hur en maskerad man ”bombar” en tunnelbanevagn – väggar och fönster målas fulla av nonsens inför ett fåtal, skräckslagna passagerare. Aggressiviteten och respektlösheten i aktionen skapade en stark känsla av illamående, men de insikter om havererad manlighet, patriarkala härskartekniker och meningslöst penismätande som filmen efterlämnar skiljer sig inte mycket från ett avsnitt av ”Jackass” eller vad som helst med Filip Hammar och Fredrik Vikingsson.

Det mest slående med de senaste veckornas konstfacksskandaler är att konstnärerna sjappar så fort det börjar hetta till. Det är obegripligt att man efter fem års utbildning inte är kapabel att ta ansvar för sig själv och sin konst. (Anna Odells halvhjärtade Newsmill-kommentar igår om sitt ”självmordsförsök” på Liljeholmsbron i Stockholm är mest att betrakta som en cliffhanger inför hennes examensutställning i vår.) Möjligen är det själva debatten de är intresserade av. Reaktionerna. Men exakt vad tror de sig kunna få ut av ytterligare en rond i den eviga matchen mellan lallande relativister och kulturkonservativa?

(Publicerad i Sydsvenskan den 17 februari 2009)

tisdag 10 februari 2009

Kommentar om nedläggningen av Signal i Malmö

Förra veckan kom nyheten om att Signal – center för samtidskonst, stängs. I januari nästa år går ridån ner på grund av uteblivna bidrag. Detta aktualiserar det mycket viktiga faktumet att det inte är Öresundsbron, Turning Torso eller några nybyggda arenor som utgör Malmös nationella (och internationella) särart – utan den helt unika konstscenen. Den rika blandningen av ett fåtal stora institutioner och många små gallerier, var och en med sin inriktning, skapar ett konstnärligt ekosystem, som ständigt attraherar nya aktörer.

Om de som sitter på pengarna inte låter sig flirtas av Signal som enskild institution, kan det vara på sin plats att höja blicken och istället betrakta galleriet utifrån dess roll och position i detta ekosystem. Den nisch som nu försvinner från gallerikartan kommer troligtvis inte att ersättas av någon annan aktör, eftersom det krävs lång tid, stor kunskap och – under nuvarande omständigheter – självutplånande offervilja för att bygga upp något motsvarande.

(Publicerad i Sydsvenskan den 10 februari 2009)