fredag 28 oktober 2011

Ellisif Hals på Galleri Ping-Pong och Ida-Lovisa Rudolfsson på Galleri 21

av TOR BILLGREN


Ellisif Hals

Just nu pågår satsningen ”Grrrafik 2011” på ett fyrtiotal gallerier, museer och konsthallar runt om i Skåne. Ellisif Hals, ursprungligen från Norge men nu boende i Malmö, etablerar sig i sin nya hemstad med en liten, men mycket läcker utställning på Galleri Ping-Pong (till den 5.11).

I grunden består hennes bilder av detaljerade natur- eller marinmotiv, framställda med klassisk torrnålsteknik. Hon trycker upp sex-sju kopior i olika färger, lägger dem ovanpå varandra, och skär sedan med stor noggrannhet fram andra motiv i lagren av papper, i det här fallet bungalows och lyxvillor.

Husen snidas fram som skulpturer, medan ursprungsmotivet skönjs som i en dubbelexponering. Två bilder ovanpå varandra som i en dröm. Eller en glimt från det förflutna – eller en okänd framtid, som i Tranströmers ”Övergångsstället”, där ”den ofödda skogen” väntar stilla ”i marken djupt under trafiken” i tusen år.

På Galleri 21 några snäpp ner på Rådmansgatan visar Ida-Lovisa Rudolfsson från Göteborg textilverk som också kretsar kring hus och hotbilder, närmare bestämt villakvarteret och den håglöshet, perversitet och inskränkthet som kan tänkas döljas innanför de välmålade fasaderna och trimmade häckarna (till den 6.11).


Ida-Lovisa Rudolfsson: "Uppbrott" (2010/2011)

När Rudolfsson är som bäst, är den olycksbådande undertonen subtil och gåtfull, men lite för ofta blir den alltför plakatartad. Det är vanskligt att ge sig in i ett så välutforskat och genomtröskat ämne som radhusidyllen och de neddragna persiennerna.

”Tänker man inte på det finns det inte”, heter ett av verken; en skulptur där fem villor står i en tät cirkel. Titeltexten är utlagd på marken mellan husen, som ett desperat mantra som ekar mellan väggarna för att besvärja alkoholismen, otroheten och grälen. Som pricken över i – eller snarare tårtan på tårtan – använder Rudolfsson en klotgrill som piedestal till skulpturen. Jag har svårt att tänka mig en mer utsliten medelklass- och manlighetsmarkör.

Tekniskt imponerar dock Ida-Lovisa Rudolfsson stort. Kombinationen av screentryck, broderi och måleri är mycket lyckad. Hennes visuella språk tilltalar mig mycket. Så jag vill absolut se mer av hennes konst. Men då vill jag överraskas och få något mer än välkända klyschor om medelklassens förmodade förljugenhet staplade ovanpå varandra.

Publicerad i Sydsvenskan den 28 oktober 2011

lördag 8 oktober 2011

Trine Søndergaard och Nicolai Howalt på Fotogalleriet Format

av TOR BILLGREN



Den danska fotografen Trine Søndergaard hämtar ofta inspiration från det klassiska måleriets värld. I bildserien ”Interieur” syns tydliga spår av Wilhelm Hammershøis bleka inomhusmåleri, ”Strude” är en serie parafraser på Johannes Vermeers ”Flicka med pärlörhänge” och sviten ”How to hunt”, som är skapad tillsammans med Nicolai Howalt och just nu visas på Fotogalleriet Format i Malmö, genomsyras av den nederländske renässansmålaren Pieter Bruegel den äldre.

På de stora bilderna syns jägare och hundar komma gående genom disiga vidder som i Bruegels ”Jägare i snö” och ”Vinterlandskap” (båda från 1565). Kameran är placerad på stort avstånd från själva handlingen så att bilderna tycks vara tagna i smyg, som för att dokumentera en dunkel verksamhet. Därmed inte sagt att det finns någon typ av entydigt statement om jakt i bilderna. Dunkelheten fungerar snarare stämningsskapande.


Pieter Bruegel d.ä. - Jägare i snö (1565)

Denna stämning gör att utställningen inte bara känns inspirerad av Bruegel – utan kanske framförallt av den sovjetiske regissören Andrei Tarkovskijs användande av Bruegel i ”Solaris” (1972), där flera av konstnärens verk spelar framträdande roller. Att defilera förbi fotografierna är som att se scenerna i ”Solaris” där Tarkovskij panorerar över detaljer i målningar som just ”Jägare i snö”. Och det är inte bara Bruegels vinterlandskap som går igen hos Söndergaard/Howalt/Tarkovskij, utan även de vattensjuka skogsbrynen som känns igen från ”Den dystra dagen” (1565), samt flera åkermotiv.

Det är en stillsam och poetisk utställning om två konstnärers blick på en annan konstnärs blick på en tredje konstnär, som trots alla metanivåer lyckas med konststycket att inte vara navelskådande.

Publicerad i Sydsvenskan den 8 oktober 2011


Viktlöshetsscenen i Solaris. Musik: J.S. Bach - Koralpreludium i F-moll, "Ich ruf' zu dir Herr Jesu Christ", BWV 639