Den danska fotografen Trine Søndergaard hämtar ofta inspiration från det klassiska måleriets värld. I bildserien ”Interieur” syns tydliga spår av Wilhelm Hammershøis bleka inomhusmåleri, ”Strude” är en serie parafraser på Johannes Vermeers ”Flicka med pärlörhänge” och sviten ”How to hunt”, som är skapad tillsammans med Nicolai Howalt och just nu visas på Fotogalleriet Format i Malmö, genomsyras av den nederländske renässansmålaren Pieter Bruegel den äldre.
På de stora bilderna syns jägare och hundar komma gående genom disiga vidder som i Bruegels ”Jägare i snö” och ”Vinterlandskap” (båda från 1565). Kameran är placerad på stort avstånd från själva handlingen så att bilderna tycks vara tagna i smyg, som för att dokumentera en dunkel verksamhet. Därmed inte sagt att det finns någon typ av entydigt statement om jakt i bilderna. Dunkelheten fungerar snarare stämningsskapande.
Pieter Bruegel d.ä. - Jägare i snö (1565)
Denna stämning gör att utställningen inte bara känns inspirerad av Bruegel – utan kanske framförallt av den sovjetiske regissören Andrei Tarkovskijs användande av Bruegel i ”Solaris” (1972), där flera av konstnärens verk spelar framträdande roller. Att defilera förbi fotografierna är som att se scenerna i ”Solaris” där Tarkovskij panorerar över detaljer i målningar som just ”Jägare i snö”. Och det är inte bara Bruegels vinterlandskap som går igen hos Söndergaard/Howalt/Tarkovskij, utan även de vattensjuka skogsbrynen som känns igen från ”Den dystra dagen” (1565), samt flera åkermotiv.
Det är en stillsam och poetisk utställning om två konstnärers blick på en annan konstnärs blick på en tredje konstnär, som trots alla metanivåer lyckas med konststycket att inte vara navelskådande.
På de stora bilderna syns jägare och hundar komma gående genom disiga vidder som i Bruegels ”Jägare i snö” och ”Vinterlandskap” (båda från 1565). Kameran är placerad på stort avstånd från själva handlingen så att bilderna tycks vara tagna i smyg, som för att dokumentera en dunkel verksamhet. Därmed inte sagt att det finns någon typ av entydigt statement om jakt i bilderna. Dunkelheten fungerar snarare stämningsskapande.
Pieter Bruegel d.ä. - Jägare i snö (1565)
Denna stämning gör att utställningen inte bara känns inspirerad av Bruegel – utan kanske framförallt av den sovjetiske regissören Andrei Tarkovskijs användande av Bruegel i ”Solaris” (1972), där flera av konstnärens verk spelar framträdande roller. Att defilera förbi fotografierna är som att se scenerna i ”Solaris” där Tarkovskij panorerar över detaljer i målningar som just ”Jägare i snö”. Och det är inte bara Bruegels vinterlandskap som går igen hos Söndergaard/Howalt/Tarkovskij, utan även de vattensjuka skogsbrynen som känns igen från ”Den dystra dagen” (1565), samt flera åkermotiv.
Det är en stillsam och poetisk utställning om två konstnärers blick på en annan konstnärs blick på en tredje konstnär, som trots alla metanivåer lyckas med konststycket att inte vara navelskådande.
Publicerad i Sydsvenskan den 8 oktober 2011
Viktlöshetsscenen i Solaris. Musik: J.S. Bach - Koralpreludium i F-moll, "Ich ruf' zu dir Herr Jesu Christ", BWV 639
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar