Ellisif Hals
Just nu pågår satsningen ”Grrrafik 2011” på ett fyrtiotal gallerier, museer och konsthallar runt om i Skåne. Ellisif Hals, ursprungligen från Norge men nu boende i Malmö, etablerar sig i sin nya hemstad med en liten, men mycket läcker utställning på Galleri Ping-Pong (till den 5.11).
I grunden består hennes bilder av detaljerade natur- eller marinmotiv, framställda med klassisk torrnålsteknik. Hon trycker upp sex-sju kopior i olika färger, lägger dem ovanpå varandra, och skär sedan med stor noggrannhet fram andra motiv i lagren av papper, i det här fallet bungalows och lyxvillor.
Husen snidas fram som skulpturer, medan ursprungsmotivet skönjs som i en dubbelexponering. Två bilder ovanpå varandra som i en dröm. Eller en glimt från det förflutna – eller en okänd framtid, som i Tranströmers ”Övergångsstället”, där ”den ofödda skogen” väntar stilla ”i marken djupt under trafiken” i tusen år.
På Galleri 21 några snäpp ner på Rådmansgatan visar Ida-Lovisa Rudolfsson från Göteborg textilverk som också kretsar kring hus och hotbilder, närmare bestämt villakvarteret och den håglöshet, perversitet och inskränkthet som kan tänkas döljas innanför de välmålade fasaderna och trimmade häckarna (till den 6.11).
Ida-Lovisa Rudolfsson: "Uppbrott" (2010/2011)
När Rudolfsson är som bäst, är den olycksbådande undertonen subtil och gåtfull, men lite för ofta blir den alltför plakatartad. Det är vanskligt att ge sig in i ett så välutforskat och genomtröskat ämne som radhusidyllen och de neddragna persiennerna.
”Tänker man inte på det finns det inte”, heter ett av verken; en skulptur där fem villor står i en tät cirkel. Titeltexten är utlagd på marken mellan husen, som ett desperat mantra som ekar mellan väggarna för att besvärja alkoholismen, otroheten och grälen. Som pricken över i – eller snarare tårtan på tårtan – använder Rudolfsson en klotgrill som piedestal till skulpturen. Jag har svårt att tänka mig en mer utsliten medelklass- och manlighetsmarkör.
Tekniskt imponerar dock Ida-Lovisa Rudolfsson stort. Kombinationen av screentryck, broderi och måleri är mycket lyckad. Hennes visuella språk tilltalar mig mycket. Så jag vill absolut se mer av hennes konst. Men då vill jag överraskas och få något mer än välkända klyschor om medelklassens förmodade förljugenhet staplade ovanpå varandra.
I grunden består hennes bilder av detaljerade natur- eller marinmotiv, framställda med klassisk torrnålsteknik. Hon trycker upp sex-sju kopior i olika färger, lägger dem ovanpå varandra, och skär sedan med stor noggrannhet fram andra motiv i lagren av papper, i det här fallet bungalows och lyxvillor.
Husen snidas fram som skulpturer, medan ursprungsmotivet skönjs som i en dubbelexponering. Två bilder ovanpå varandra som i en dröm. Eller en glimt från det förflutna – eller en okänd framtid, som i Tranströmers ”Övergångsstället”, där ”den ofödda skogen” väntar stilla ”i marken djupt under trafiken” i tusen år.
På Galleri 21 några snäpp ner på Rådmansgatan visar Ida-Lovisa Rudolfsson från Göteborg textilverk som också kretsar kring hus och hotbilder, närmare bestämt villakvarteret och den håglöshet, perversitet och inskränkthet som kan tänkas döljas innanför de välmålade fasaderna och trimmade häckarna (till den 6.11).
Ida-Lovisa Rudolfsson: "Uppbrott" (2010/2011)
När Rudolfsson är som bäst, är den olycksbådande undertonen subtil och gåtfull, men lite för ofta blir den alltför plakatartad. Det är vanskligt att ge sig in i ett så välutforskat och genomtröskat ämne som radhusidyllen och de neddragna persiennerna.
”Tänker man inte på det finns det inte”, heter ett av verken; en skulptur där fem villor står i en tät cirkel. Titeltexten är utlagd på marken mellan husen, som ett desperat mantra som ekar mellan väggarna för att besvärja alkoholismen, otroheten och grälen. Som pricken över i – eller snarare tårtan på tårtan – använder Rudolfsson en klotgrill som piedestal till skulpturen. Jag har svårt att tänka mig en mer utsliten medelklass- och manlighetsmarkör.
Tekniskt imponerar dock Ida-Lovisa Rudolfsson stort. Kombinationen av screentryck, broderi och måleri är mycket lyckad. Hennes visuella språk tilltalar mig mycket. Så jag vill absolut se mer av hennes konst. Men då vill jag överraskas och få något mer än välkända klyschor om medelklassens förmodade förljugenhet staplade ovanpå varandra.
Publicerad i Sydsvenskan den 28 oktober 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar