Bok: Gerhard Norström

Lars-Göran Oredsson: Gerhard Nordström
Carlsson Bokförlag.

Gerhard Nordström är målaren som höll på att stjälpas av sin talang. Han var fjorton år när han 1940 började på Skånska målarskolan på Baltzarsgatan i Malmö. Nitton när han antogs på Konstakademin i Stockholm.

Han blev tidigt omtalad i tidningarna; den ringa åldern i kombination med den tekniska förmågan förbluffade många. När han var i trettioårsåldern förde dock denna rasande lätthet in konstnärskapet i ett tomgångsläge. "Ytlig tavelproduktion", skrev en kritiker 1954. Gerhard Nordström hade målat in sig i ett konstnärligt hörn och var nära att lägga av. Men via grafiken och det konstnärliga engagemanget för livet och mänskligheten hittade han tillbaka. Den 15 augusti fyller han 82 år.

Mest känd är hans stora målerisvit Sommaren 1970 där han överförde Vietnamkrigets fasor på svenska landskapsidyller. Sviten visades för första gången 1972 och nu i samband med att Lars-Göran Oredssons biografi utkommer visas den i sin helhet på Ystads konstmuseum. "Ett av de starkaste ögonblicken i svenskt 1900-talsmåleri", skrev Carolina Söderholm i sin recension (2.7).

Oredsson berättar Nordströms historia utifrån teman som kommit och gått i konstnärens liv: Pompeji, porträttmåleri, religionskritik, miljöförstöring och krig. Istället för en kronologisk redogörelse får man en överskådlig och hanterlig bild av konstnären och vad som drivit honom genom åren. Synd dock att så litet utrymme ägnas åt hans engagemang i Konstskolan Forum som han var med och startade 1967. Särskilt eftersom han själv betraktar de tjugo åren på skolan som "den viktigaste tiden" i sitt liv. Och särskilt eftersom Forum har en så central plats i Malmös konstliv och är förstadiet till Konsthögskolan.

Bokens ryggrad utgörs av dagskritik. Texten vävs kring citat ur recensioner som Oredsson analyserar och tar spjärn emot. Ibland är han lite väl lojal mot Nordström i sina uppläxningar av kritiker som "inte förstått" - men på det hela taget är det här ett mycket bra sätt att berätta om ett konstnärskap. Man får både den omedelbara responsen och den historiska kontexten med facit i hand.

Metoden gör att boken samtidigt blir en berättelse om hur kritiken har utvecklats de senaste sextio åren. På 40-talet är det mycket prat om hantverket: "välstämda paletter", "legato i valörväxlingen" och "koloristiska problem". På 2000-talet handlar det om idéer och redovisning av erfarenheter. Det här återbruket skickar en angelägen påminnelse till kritikerkåren: Våra texter huggs i sten. Hur vi skriver idag avgör om vi får skämmas imorgon.

(Publicerad i Sydsvenskan den 22 juli 2007)