Sommaren 1970
Till den 16 september 2007
Påannons
Nästa månad fyller veteranen Gerhard Nordström 82 år. Han har målat i många stilar sedan 40-talet, men det var 1972 han fick sitt genombrott. Då visades för första gången hans stora målerisvit Sommaren 1970, som handlar om massakern på civila i Song My 1968.
Nu har hela sviten samlats ihop igen och visas i sin helhet på Ystads Konstmuseum. Tor Billgren har varit där:
Recension
Man omsluts helt av Gerhard Nordströms fotorealistiska svenska landskap på konstmuseets översta våning. Juligröna träddungar, blåa himlar, surrande ängsgrönska och blommor. Stilla flytande åar. Men så i skogsbrynet, dom chockerande detaljerna: de skjutna människorna, knappt synliga i gräset. På en målning bryts idyllen av en helikopter över trädtopparna. På en annan av köttslamsor i buskarna. På en tredje har ett uppsluppet sällskap picknick i det gröna, helt oberörda av – eller omedvetna om – de döda som ligger några meter längre bort. De picknickande är inramade av en guldram, som för att markera att det är de som befinner sig i fiktionen, och dom döda i verkligheten.
Senast jag såg målningar ur ”Sommaren 1970” var på Hjärtat sitter till vänster-utställningen på Göteborgs Konstmuseum 1998 – en samlingsutställning med samhällsengagerad konst från 60- och 70-talet. Viss konst från den här tiden kan vara rätt svår att ta på allvar på grund av det övertydliga politiska budskapet och det nära släktskapet till propagandan.
Men Nordströms målningar då? Hur håller dom i dag? Är inte detta aktivistiska och patosfyllda bildspråk också hopplöst omodernt och SÅ 70-tal? Nej, inte det minsta. För går man till det absolut mest samtida och konstnärligt normgivande – det vill säga den nu pågående Venedigbiennalen, är det precis krig och död det handlar om i den stora samlingsutställningen. Det finns knappast en vägg utan en militärhjälm, ett stridsflygplan, en k-pist eller dödskalle. Men där den samhällengagerade Venedigkonsten i år ofta är utslätat politiskt korrekt och slentrianmässigt USA-kritisk – känns Gerhard Nordströms 35 år gamla målningar i jämförelse mer mångbottnade och universella. Visst, dom målades i vreden och sorgen efter massakern i Song My och andra liknande illdåd, men kan utan vidare appliceras även på dagsaktuella konflikter och krig. Idag är det inte nödvändigtvis vietnameser som ligger i gräset, utan irakiska polismän som mördats av islamistisk milis. Eller afghanska bröllopsgäster som råkat komma i vägen för en allierad bomb. Helikoptern som flyger över trädtopparna kan fortfarande vara amerikansk, men också sudanesisk eller israelisk. Köttslamsorna som hänger i träden kan lika gärna komma från någon som hoppade från World Trade Center.
(Sänt i Kulturnytt, P1)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar