Jag vill kunna se vad det är - Lunds Konsthall

Jag vill kunna se vad det är – Nyförvärv, Lunds Kommuns konstsamling
Lunds Konsthall
Till den 26 augusti

Mats Andersson, Alexander Gutke, Viktor Kopp, Runo Lagomarsino, Eva Larsson, Anna Ling, Sirous Namazi, Annika Ström, Astrid Svangren, Sophie Tottie


Astrid Svangren

För mig representerar Sophie Totties utställning Isolarion 2005 det som Lunds Konsthall med rätta har kunnat kritiseras för de senaste åren, det vill säga onödigt hög akademisk och teoretisk nivå kombinerad med svårtillgängligt pedagogiskt material.

Därför är det kul att det just är Sophie Tottie jag omedelbart fastnar för i den här utställningen som kretsar kring kommunens nyinköpta konstverk. Bildsviten Red Pilot består av tolv glasskivor med röda färgcirklar, ur vilka olika bildelement träder fram. Till exempel en anatomiskiss från eugenikens och tvångssteriliseringarnas dagar som i sista bilden vrålar av smärta. Ett annat återkommande element är två mycket gåtfulla, knappt synliga ovaler. Det skulle kunna vara två tredjedelar av en båtpropeller – eller Brancusis skulptur Den nyfödde som yrvaket lyfter huvudet från sin piedestal för första gången.

Som Jelena Zetterström påpekade i sin tänkvärda artikel förra veckan skulle utställningens titel kunna tolkas som ett ogint stick mot publiken i debatten om konsthallens inriktning, men jag ser den nog i så fall hellre som en vänskaplig pik. Mycket HAR blivit bättre på Lunds Konsthall den senaste tiden. Attityden har mjuknat och minikatalogerna som produceras till varje utställning är ett riktigt lyckokast. Behändiga, bildrika och med texter som är helt OK.

Det är inte bara kommunens nyförvärv som visas utan även ytterligare ett eller två verk av de tio representerade konstnärerna. Utställningen utvidgas således till att mer handla om de olika konstnärskapen, än vad kommunen lägger sina pengar på. Det blir ett utsnitt av Malmö/Lund-anknuten konst i samma kaliber som Malmö Konsthalls Malm-serie. Det känns befriande med den här typen av icke-curerade utställningar där konsten skonas från att pressas i teoretiska modeller med kofot, såg och skohorn.

I en klass helt för sig står Anna Lings tuschteckningar Observationer på öppet hav – en för varje snäpp på Beauforts tolvgradiga vindskala; oceanernas olika temperament. Ibland fantastiskt detaljerade med varje vattendroppe redovisad, ibland reducerade eller ihopflutna till abstrakt bludder. Tintin och kapten Haddock hade utan vidare kunnat befinna sig i en livbåt med uppeldade åror alldeles utanför ramen i Beaufort 10: ”höga vågberg med brottsjöar, havet nästan vitt av skum”…

Ett verk som jag hade stora förväntningar på var Mats Anderssons Anny & Erik. Det är en filmloop baserad på ett mycket gammalt fotografi där en flicka och pojke poserar i varandras kläder. Larsson har velat blåsa liv i det lite förbjudna ögonblicket framför kameran genom att animera in små rörelser hos ungdomarna. Tyvärr ger resultatet inte mycket större känsla av liv än vad en ojämn och svajande filmduk hade givit, men idén är så lysande och gripande att jag älskar verket ändå.

Utställningen är bra hängd med ett fatalt undantag: att Runo Lagomarsinos och Annika Ströms filmer visas alldeles bredvid varandra, helt utan hänsyn till att båda har ljud. Låt Lagomarsinos verk byta plats med Alexander Gutkes ljudlösa exkursion i en diaprojektor, och vips har Lund en alldeles utmärkt sommarutställning att svalka sig med.

(Publicerad i Sydsvenskan den 3 juni 2007)