Tore Nilsson och Helene Toresdotter på Skånes Konstförening

Jag tänker inte påstå att far och dotter ”möts” i Tore Nilssons och Helene Toresdotters utställning på Skånes Konstförening (till den 31 mars). Men jag kan inte låta bli att notera den gemensamma känslan av stillhet. Helene Toresdotter presenterar foton från olika hotellrum hon har bott i genom åren. I sängen på de flesta bilder ligger en man som fortfarande sover. Fototillfällena verkar vara utspridda över många år. Den nakna, fasta baken och det krylliga hårsvallet utvecklas i pussighet och stigande hårfäste. Det är mycket fina bilder, tagna med stor kärlek och morgonljuset instrilande mellan persiennerna.

Samma stillhet drabbar en inför Tore Nilssons målningar. Smutsigt vitt, med svarta, parallella linjer – som det brukar se ut i Nilssons måleri kan man tryggt konstatera. ”Vårrök”, ”Mars” och ”Oktober” heter verken, som är reducerade till själva känslan av att bländas av den första vårsolen eller att få den klara höstluften ner i lungorna – eller att förlora sig in i TV-rutans hypnotiska flimmer. Målningarna blir bäst i grupp, så man kan flytta blicken mellan dem och uppleva de små förändringarna, som i sammanhanget upplevs som något ytterst levande.

(publicerad i Sydsvenskan)