Elmgreen & Dragset på Malmö Konsthall

I år kommer ett minnesmärke över dem som förföljdes och mördades på grund av sin homosexualitet under nazitiden att resas i Berlin. Uppdraget att utföra verket gick till det norskdanska konstnärsparet Michael Elmgreen och Ingar Dragset. Elmgreen & Dragset har arbetat tillsammans sedan 1995 och fick snabbt stor internationell uppmärksamhet med sina installationer och skulpturer. I våras visasades en stor presentation av deras tolvåriga samarbete på Malmö Konsthall under rubriken This is the first day of my life.

Återigen en utställning på Malmö Konsthall där själva lokalen spelar – om inte huvudrollen, så i alla fall en mycket stark biroll. Fixeringen vid utställningsrummet har gått som en röd tråd genom programmet de senaste två, tre åren, och Malmöborna har verkligen fått uppleva sin konsthalls fulla potential.

Elmgreen och Dragset har delat konsthallsrummet på mitten med en vägg. Elva dörrar leder in till andra sidan. Utställningen handlar om byggandet av den egna identiteten, och innanför varje dörr finns en scen, komponent eller företeelse som har spelat för konstnärerna.

Innanför en dörr finns en nattklubbsgarderob, svart, nedsläckt med skramlande plastgalgar och en kvarglömd jacka. Någon hade så brått därifrån att han glömde jackan. Eller så orkade han inte stå i den alltid för långa kön. Eller så ligger han däckad kvar inne vid baren på nån soffa. Eller så slarvade han bort sin garderobsbricka, började munhuggas med personalen och blev utkastad.

Rummen innehåller mycket enkla och konkreta saker som öppnar sig för just den här typen av tankar och fantasier.

Innanför en annan dörr finns en nattklubbsscen för striptease, innanför en tredje öppnar sig en korridor med tusen bilder uppställda på hyllor längs väggarna. Bilder från konstnärernas liv tillsammans. Nattklubbar, tillfälliga kontakter, sprit, bakfylledar, semestrar, intima detaljer…

Javisst är det en stereotyp bild av böglivet som visas upp. Precis den stereotypa kultur som växt fram av den ständiga exkluderingen av homosexuella. Hanterliga klichéer som majoritetssamhället historiskt har tillåtit homosexuella att hålla sig inom. Bilden av den drägglande pedofilen som religionen framgångsrikt upprätthöll i tvåtusen år har i och för sig bytts till bilden av en jovialisk festprisse. Men klichéer är det likafullt, och dom bidrar alltid till ofrihet för individen.

Men utställningen syftar inte till vara utgångspunkt för någon sorts offerposition. Tvärtom är den optimistisk och antyder att stereotypernas tid är förbi. Innanför en av dörrarna ligger en ung man på en madrass i ett spartanskt studentrum. Sportattiraljer och en elgitarr – typiskt heteromaskulina prylar – men att han är intresserad av killar framgår av den uppfällda laptopen, där han surfat omkring på en kontaktsajt. I det här rummet är klichéerna är upplösta och ogiltiga. Det här är en yngling som formar sin identitet helt oberoende av omvärldens förväntningar – en yngling som är fri.