Årsutställning på Malmö Konsthögskola

Årsutställning 2007
Konsthögskolan i Malmö
Till den 27 maj

”Oh the Humanity!”
Det var till slut det enda den unge radioreportern Herb Morrison kunde få ur sig när han bevittnade hur luftskeppet Hindenburg brast ut i lågor under förtöjningen i Lakehurst, New Jersey den 6 maj 1937. Och just Förtöjning är titeln på Fredrik Svenssons verk på konsthögskolans årsutställning. Hans luftskepp tar upp hela rummet och ur dess kropp ljuder ett helt enastående vackert ljud – ett mjukt ackord som håller luftskeppet både uppblåst och svävande i rummet. Ljudet drar ut sekunden alldeles före explosionen och hindrar den från att äga rum.

Lika poetisk är Karolina Erlingssons film av en kvinnogestalt som speglas i en sjö. Bilden målas av vattnet, men bryts upp och blir abstrakt när hon börjar kasta i stenar. Det är ofta den här enkelheten som fascinerar mig allra mest. De enkla idéerna, som utan krångel och ursäkter omsätts i konst. Andra exempel är Stina Wirfelts och Fredrik Værslevs fotoserier, som lager efter lager vecklar ut sig mitt framför betraktarens ögon och ger en ordentlig dos endorfin när man skådar idén.

Det finns mycket bra på årets utställning – och ibland vet jag inte ens om det är avsiktligt. Visst gillar jag Juha Laakkonens rumsinstallation där han bland annat gör oss uppmärksamma på vinandet och den läckra kylan från ventilationssystemet, men det är först när jag upptäcker en (kvarglömd?) hög med kvitton som jag blir riktigt fängslad. På samma sätt som i Strindbergs novell ”Ett halvt ark papper” träder en berättelse fram. Alaska pollock, sötpotatis, tvättmedel. Liturgisk musik från biblioteket. Övertidsavgift. Steve Reich-biljetter (oanvända!).

Något jag ser på flera håll är verk som vill framkalla någon sorts barnslig förtjusning hos betraktaren. Till exempel Cajsa Eklunds spökerier, och Cedrik Bomford och Carl Boutards tvådelade installation där en klätterställning av trä utgör utsiktspunkt över ett golv fyllt av tillhörigheter ihopsamlade under ett helt liv. Länken mellan verken utgörs av ”Aja baja, Alfons Åberg” som ligger överst i en bokhög. ”Mmm, säger pappa, men akta dig för sågen…”

Av måleriet är det framförallt Johan Furåkers bilder jag fastnar för. Hans Minnesförlust vid Mont Sainte Victoire – där en vy över Cezannes gamla berg bemålats med störiga prickar – skapar just känslan av ett undanglidande minne. Men också omvänt – något man plötsligt erinrar sig. Ett ord som har kittlat på tungan obehagligt länge.

Jag hade gärna sett att konsthögskolan i Malmö hade gjort mer väsen av sig. Att det märktes mer än en gång om året att en av landets främsta konstutbildningar ligger här. Och den stora bristen i årets utställning har också med detta att göra: den nästan totala frånvaron av visioner för den offentliga konsten.

(Publicerad i Sydsvenskan i maj 2007)