When Humans Walked the Earth
Tate Britain, London
Till den 10 juni
Grymheter, sadism och brutal sexualitet är vad man brukar konfronteras med i bröderna Jake och Dinos Chapmans konst. Hösten 2004 presenterades de utförligt på Dunkers Kulturhus i Helsingborg med bland annat skulpturer av barn med könsorgan i ansiktet, och leksaksmodeller av groteska tortyr- och avrättningsscener med utgångspunkt i Francisco de Goyas etsningsserie Krigets fasor.
Trots sin beryktade coolhet har jag svårt att se bröderna Chapman som annat än moralister – och inget ont i det. Barnskulpturerna blir demonstrationer av vad invektiv som ”two-faced cunt” eller ”dick” har för konkret innebörd. Tortyrmodellerna ett pekfinger mot krigsleksaksindustrin.
I sin aktuella utställning på Tate Britain i London visar de ett antal skrotiga Doktor Snuggles-maskiner, konstruerade för att smasha hjärnor med hammare, tvinga in avskurna penisar i flaskhalsar och massera bröstvårtor. De påminner i sin sadistiska uttänkthet om skulpturerna som den estniska konstnärsgruppen Non Grata visade på Ystad Konstmuseum våren 2005, med den stora skillnaden att allt är gjutet i brons – till och med fettflagorna på skruvarna och fransarna i drivrepen.
På ett plan handlar det om människans symbios med maskinen och tekniken – men också om våra primitiva och tvångsmässiga baksidor som istället för oss närmare djuren. En protest – eller är det en likgiltig axelryckning? – mot den översexualiserade och våldsdyrkande samtidskulturen…
I den stora hallen utanför visas Mark Wallingers Turnernominerade rekonstruktion av aktivisten Brian Haws fredsdemonstration som mellan 2001 och 2006 stod uppställd på Parliament Square i protest mot Storbritanniens delaktighet i krigen i Afghanistan och Irak. Slagord, banderoller och fotografier av skadade och döda. Ett spädbarns groteskt massakrerade ansikte. Hur mycket konstnärer än anstränger sig lyckas de aldrig överträffa verkligheten.
(Publicerad i Sydsvenskan i maj 2007)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar