Recension av boken LARM

LARM. Från munhåla till laptop: ljud i nordisk konst
Redaktörer: Maria Bjurestam, Maria Hägglund, Mona Petersson, Liv Strand, Annika Ruth Persson
Kabusa Böcker, Kning Disk

Just nu pågår ljudkonstprojektet LARM i Stockholm. Kulturhuset har sedan slutet av mars varit fullt av ljudinstallationer och i helgen går en ljudkonstfestival av stapeln med artister och konstnärer från hela Norden. I samband med den utkommer också boken ”LARM – från munhåla till laptop”. Det speciella för projektet är att det uteslutande omfattar kvinnliga konstnärer. På ett sätt ett fullständigt barockt urval, något som också påpekas i boken av den isländska artisten Kristín Björk Kristjánsdóttir, som tycker att det känns föga smickrande att ha kvalat in i projektet just på meriten att hon är kvinna. Men å andra sidan kan jag inte förneka att den här typen av alternativa och ensidiga urval ofta blir intressanta. Jag stöter på många namn som jag aldrig tidigare hört talas om, och som jag är glad att ha stiftat bekantskap med.

Boken luftigt redigerad och innehåller många intervjuer och artiklar om inspiration, arkitektur, rummets betydelse, kroppsliga aspekter och så vidare. Tyvärr är texterna ibland lite väl teoretiska och onödigt invecklade. De många bilderna och beskrivningarna av ljudkonstverk ger så mycket mer i jämförelse. I boken ingår även ett omfattande och användbart arkiv där författarna samlat alla artister och konstnärer de kommit i kontakt med under arbetet med projektet.

Boken kröns av en ljudsamling på CD – en bra översikt som täcker in mycket av det vida ljudkonstbegreppet: experimentell musik, akustiska utforskningar, språklekar, improvisation och ljudorgier. Men det är obegripligt att författarna inte utnyttjat ljudmaterialet bättre, och byggt fler texter utifrån ljudexemplen. Det bästa sättet att få kunskaper om konst är ju via faktiska konstverk. Dessutom medför det faktum att ljudkonst omfattar så många olika uttryck att den ingalunda kan stå för sig själv. Det behövs information och sammanhang. I LARM får vi oftast inte ens veta vilket år ett verk är skapat.

Ett av de få fallen där ljud, text och bild kompletterar varandra är presentationen av danskan Else Marie Pade, som har gjort ett av samlingens bästa verk, ”Syv Cirkler” – nån sorts bubblande softtechno. I boken får man bakgrunden: Pade är hemmafrun som på 1950-talet började experimentera med ljud och hamnade i samma kretsar som Karlheinz Stockhausen. Att ”Syv Cirkler” är från 1958 är helt ofattbart. Så mycket större upplevelserna blir med lite information och kontext…