Sonia Delaunay
Skissernas Museum, Lund
Till den 10.2 2008
1915 eller 1916 satt Sonia Delaunay (1885-1979) i husarrest i sex veckor, anklagad för spioneri. Hon bodde då i Portugal, dit hon och hennes man Robert Delaunay (1885-1945), också känd konstnär, hade sökt sig under världskriget. Hon arbetade ofta vid havet med att måla stora cirkelmönster och färgskivor av regnbågar och solar. Högst suspekt, tyckte militären när de fick syn på målningarna, och misstänkte att de var del i någon sorts signalsystem för främmande ubåtar. Det måste ha varit chockerande för Sonia Delaunay att anklagas och frihetsberövas för något sådant – men samtidigt tror jag också att hon måste ha känt ett visst mått av tillfredsställelse. Hon jobbade nämligen hela sitt liv med att på olika sätt föra ut och integrera konsten i verkligheten. Husarresten måste ha varit det mest konkreta kvittot på framgång i det avseendet.
Paret Delaunay tillhörde allt sedan de gifte sig 1910 eliten inom den framväxande modernismen i Paris. Deras gemensamma projekt var ”simultanismen”, som delvis just syftade till att sammansmälta konst och verklighet. Sonia Delaunays sätt att lösa detta var bland annat att sy kläder i starka och kontrasterande färger, mönstrade så att de skulle korrespondera med omgivningen. På utställningen på Skissernas Museum finns några exempel – jag hade gärna sett fler – på hur detta lyckades i praktiken. Allra bäst är fotografierna av kvinnor och bilar, där kvinnornas kappor och hattar förhåller sig till bilarnas lackering på ett otroligt läckert sätt.
Detta var delvis ett pedagogiskt projekt. Tygernas mönster var i praktiken abstrakt konst – denna nyligen introducerade och ofta missförstådda konstart. Men det var också ett feministiskt projekt, eftersom hon med de egensinniga mönstren gjorde kvinnan och hennes klädsel till företrädare för det moderna.
På utställningen visas förutom fotografier ett stort antal tygprover från Sonia Delaunays ateljé, målningar, återuppsydda kläder, dräktskisser till teater- och dansföreställningar och avbildningar av större offentliga verk. En referens som då och då gör sig påmind är den abstrakta pionjären Hilma af Klint (1862-1944). De båda konstnärerna kan knappast ha kommit i kontakt med varandra – af Klints konst skapades dessutom helt oberoende av dåtidens konstvärld och visades inte förrän 1986. Men de rent visuella (inte innehållsmässiga) släktskapen är påtagliga – särskilt i Skissernas Museums Delaunay-klenoder som hänger i den permanenta utställningen en våning ner: tre monumentalmålningar som gjordes till luftfartspaviljongen på världsutställningen i Paris 1937. De skildrar olika aspekter av ett flygplan: propellern, motorn och instrumentpanelen, och plockar på ett mycket elegant sätt fram skönheten och det sensuella hos maskinen och motordetaljerna. Det är slarvigt att det i själva Delaunayutställningen saknas exakta hänvisningar om var man kan hitta dessa mästerverk. Är man inte påläst om museets samlingar riskerar man att missa dem – hemska tanke…
(Publicerad i Sydsvenskan den 11 december)
Skissernas Museum, Lund
Till den 10.2 2008
1915 eller 1916 satt Sonia Delaunay (1885-1979) i husarrest i sex veckor, anklagad för spioneri. Hon bodde då i Portugal, dit hon och hennes man Robert Delaunay (1885-1945), också känd konstnär, hade sökt sig under världskriget. Hon arbetade ofta vid havet med att måla stora cirkelmönster och färgskivor av regnbågar och solar. Högst suspekt, tyckte militären när de fick syn på målningarna, och misstänkte att de var del i någon sorts signalsystem för främmande ubåtar. Det måste ha varit chockerande för Sonia Delaunay att anklagas och frihetsberövas för något sådant – men samtidigt tror jag också att hon måste ha känt ett visst mått av tillfredsställelse. Hon jobbade nämligen hela sitt liv med att på olika sätt föra ut och integrera konsten i verkligheten. Husarresten måste ha varit det mest konkreta kvittot på framgång i det avseendet.
Paret Delaunay tillhörde allt sedan de gifte sig 1910 eliten inom den framväxande modernismen i Paris. Deras gemensamma projekt var ”simultanismen”, som delvis just syftade till att sammansmälta konst och verklighet. Sonia Delaunays sätt att lösa detta var bland annat att sy kläder i starka och kontrasterande färger, mönstrade så att de skulle korrespondera med omgivningen. På utställningen på Skissernas Museum finns några exempel – jag hade gärna sett fler – på hur detta lyckades i praktiken. Allra bäst är fotografierna av kvinnor och bilar, där kvinnornas kappor och hattar förhåller sig till bilarnas lackering på ett otroligt läckert sätt.
Detta var delvis ett pedagogiskt projekt. Tygernas mönster var i praktiken abstrakt konst – denna nyligen introducerade och ofta missförstådda konstart. Men det var också ett feministiskt projekt, eftersom hon med de egensinniga mönstren gjorde kvinnan och hennes klädsel till företrädare för det moderna.
På utställningen visas förutom fotografier ett stort antal tygprover från Sonia Delaunays ateljé, målningar, återuppsydda kläder, dräktskisser till teater- och dansföreställningar och avbildningar av större offentliga verk. En referens som då och då gör sig påmind är den abstrakta pionjären Hilma af Klint (1862-1944). De båda konstnärerna kan knappast ha kommit i kontakt med varandra – af Klints konst skapades dessutom helt oberoende av dåtidens konstvärld och visades inte förrän 1986. Men de rent visuella (inte innehållsmässiga) släktskapen är påtagliga – särskilt i Skissernas Museums Delaunay-klenoder som hänger i den permanenta utställningen en våning ner: tre monumentalmålningar som gjordes till luftfartspaviljongen på världsutställningen i Paris 1937. De skildrar olika aspekter av ett flygplan: propellern, motorn och instrumentpanelen, och plockar på ett mycket elegant sätt fram skönheten och det sensuella hos maskinen och motordetaljerna. Det är slarvigt att det i själva Delaunayutställningen saknas exakta hänvisningar om var man kan hitta dessa mästerverk. Är man inte påläst om museets samlingar riskerar man att missa dem – hemska tanke…
(Publicerad i Sydsvenskan den 11 december)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar