Ystads Konstmuseum
Till den 20.1
Asger Jorn, litografi
Just nu är det fyrverkeri på översta våningen på Ystads Konstmuseum. Två av Danmarks riktiga tungviktare – Per Kirkeby (född 1938) och Asger Jorn (1914-1973) möts i en match där Kirkeby står för explosionerna med sina monumentala monotypier och Jorn för färgspraket med sina litografier och träsnitt. På våningen under visar malmökonstnären Antje Nilsson bland annat etsningar. Som helhet blir utställningen således något av en uppvisning i olika grafiska tekniker, där man får möjlighet att reflektera över vilken teknik som passar för vilket uttryck, och vad själva tekniken kan bidra med rent konstnärligt.
Monotypi går ut på att man gör en målning på en plåt, som man sedan trycker av på ett papper. Tekniken medger bara ett tryck, och förlagan görs ofta spontant, utan några skisser. Processen måste även vara relativt snabb, eftersom färgen annars torkar.
Kirkeby har hämtat motiven till sina monotypier från naturen. Raka furor som exploderar eller trycks ihop till vedträn, knotiga pilar som sträcker sig mot himlen som spökträd i en tecknad film och annan skissartad vegetation. Just det snabba handlaget märks tydligt och bidrar till den explosiva känslan i verken.
Litografier kan till skillnad från monotypier tryckas i obegränsad upplaga. Som underlag används en plan kalkstensyta. Motivet ritas i olika etapper på stenen som sedan behandlas och färgas in i en invecklad process. De olika färgerna trycks i omgångar, lager på lager, vilket ofta märks genom att färgerna överlappas och ligger ovanpå varann. Asger Jorns litografier är halvabstrakta och vilda, varje verk är en färgkaskad som formligen sprutar av otyglad energi.
Träsnitten från 1971 ger ett helt annat intryck, och här är det väldigt tydligt hur tekniken påverkar och blir en del av resultatet. Det krävs stor precision för att karva fram motivet i träskivan och utrymmet för krusiduller är begränsat, vilket ger ett reducerat och stramt uttryck. Ofta ser man träets ådringar i trycken – antingen bara för det är snyggt, eller för att de bidrar med effekter, till exempel vattenglitter. Dessa träsnitt är definitivt utställningens höjdpunkt och har klarat tidens tand betydligt bättre än de fullproppade litografierna.
Antje Nilsson visar också grafik, närmare bestämt etsningar. Det är väldigt enkla motiv, ofta med korta texter. Bokstäverna är spretiga och osäkra och det är tydligt att Nilsson vill visa att man måste rista in dem spegelvänt i plåten, vilket får verken att skrika ”Jag är ingen simpel teckning – jag är en etsning!”. Och vad är mest värt: en unik teckning, eller ett tryck i en exklusiv och traditionsrik teknik?
Just eftersom utställningens fokus så starkt ligger på olika grafiska tekniker, hade det gett mycket med någon form av pedagogiskt material kring detta. Thomas Millroths text i Kirkebykatalogen är en bit på vägen, men det hade inte skadat med en rejäl och informativ ”Grafik – så funkar det!”
(Publicerad i Sydsvenskan den 4 december 2007)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar