Krönika: Galleriposörer på parad

I samma kvarter på Njalsgade i Köpenhamn ligger de utmärkta gallerierna Nils Stærk och Nicolai Wallner. Då och då har de vernissage samtidigt och fredagen den 14 september är en sådan dag.

En stor skillnad mellan konstlivet i Malmö och Köpenhamn är att de mest utstuderade galleriposörerna inte har letat sig hit än. Man känner igen dem framförallt på glasögonen, som gärna ska vara stora och av leksakstyp, eller bara allmänt udda. Det är alltid lika underhållande att se 20-åriga konststudenter obesvärat försöka bära upp monokel, 3D-glasögon eller pincené. Skorna är också viktiga, och jag har sett allt från gummistövlar, sock-i-plast och gjutjärnssandaler, till clownskor, fotbollar och skridskor. Andra detaljer kan vara Himmlerhår, chapeau claque, ridbyxor, krinolin, svans, och framförallt långt och tovat skägg.

Någon typ av rökverk är obligatoriskt och ska man hålla till godo med något så banalt som cigaretter är det långa munstycken som gäller och udda märken som handrullas av den maoistiska gerillan i Peru. Men allra helst ska det vara vattenpipa, gärna snillrikt upphängd i en rullande droppställning, eller fastskruvad på en liten vagn som man drar efter sig i koppel.

Som ni märker: Man blir aldrig besviken på en vernissagerunda i Köpenhamn. Till Njalsgade tar man sig enklast med metron från Örestad till Islands Brygge.

(Publicerad i Dygnet Runt den 13 september 2007)