Det handlar om landskap på Emma Lindahls examensutställning på Galleri Peep i Malmö (t o m 9.9). Det centrala verket är en film där kameran rör sig över en sprucken och helt oidentifierbar yta. Det är omöjligt att avgöra om vi tittar genom ett mikroskop eller Google Earth (ett dataprogram där man via sattelitbilder kan zooma in städer och detaljer på hela jordklotet ner till en höjd av cirka hundra meter). Är det ett knastertorrt ökenlandskap? Ett avömsat ormskinn? Ett illa åtgånget tak i ett gammalt slott, eller en krackelerad glasyr i en soppskål? Kamerans rörelser är mjuka och utforskande men syftet verkar inte i första hand vara att lösa mysteriet med materialet, utan att visa hur otroligt vackert det är.
I galleriets källare finns en bild av den avfilmade ytan i sin helhet. Den VERKAR vara sammanhängande och plan, men sprickorna, ljuset och skuggorna ger helt motstridiga intryck. Emma Lindahl har skapat ett delikat mysterium – något som ser självklart och banalt ut vid första anblick, men som vid närmare granskning bara blir mer och mer invecklat och omöjligt.
(Publicerad i Sydsvenskan den 4 september 2007)
tisdag 4 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar