Dans: Rötter och Vingar på Skånes Dansteater

Rötter och Vingar
Gästspel på Skånes Dansteater
Koreografer: Sofia Nohrstedt, Nønne Mai Raaber Svalholm, Maria Naidu
Speltid: 65 minuter
Spelas på Skånes Dansteater den 16.9, samt på Dunkers Kulturhus i Helsingborg 19.10-21.10, samt i Uppsala i november


Bild: Johan Eriksson

Det börjar på bästa tänkbara sätt. En ensam dansare på scenen i dunkel belysning, och så plötsligt: hela ensemblen, snabbt insmygande från sidorna och scenen är tagen i besittning på en ögonblick. Överrumplingseffekten är total och skapar det där underbara suget i magen.

”Rötter och vingar” är ett stort projekt där ungdomar i åldern 16-20 år i Malmö, Helsingborg och Uppsala bjudits in att sommarpraktisera som dansare under en treveckorsperiod. Arbetet har letts av en koreograf i varje stad och tillsammans med ungdomarna har de utarbetat rörelser och danser, som sedan sytts ihop till en sammanhållen föreställning som nu turnerar under hösten.

Föreställningen har ingen egentlig handling, utan består av ett antal självständiga tablåer som rör sig kring teman som ursprung, nutid och framtid. Den utforskning av dansen och sina kroppar som ungdomarna har ägnat sig åt under projektets gång, blir på scenen till en utforskning av livet och vad det kommer att bära med sig.

Gång på gång visar ensemblen att det går att skapa storartad dans med väldigt enkla medel. I andra scenen ligger dansarna utströdda i en cirkel och hasar sig mot mitten som amöbor, men så fort de kommit en liten bit framåt förvandlas de till spindlar som genast krälar tillbaka. Det är suggestivt och mycket väl genomfört.

I början av en annan tablå ses några tjejer göra sig i ordning för en utekväll. De rör sig graciöst och mannekänglikt – men självsäkerheten bryts gång på gång upp av panikartad flykt. En flykt undan ideal, objektifiering och förväntningar.

Som så ofta med kollektiva kreativa processer blir slutresultatet lite väl spretigt. Det känns som att koreograferna när de sammanfogat föreställningen har varit lite för demokratiska och velat få med så många olika uttryck som möjligt. Helheten hade vunnit på om flera småscener hade strukits helt, medan andra borde ha fått utvecklas och fördjupas – som den fantastiska scenen som ackompanjeras av Glenn Goulds långsamma variant av arian ur Goldbergvariationerna. Här bränner det till ordentligt, och kunde gott ha fått brinna ett tag till.

(Publicerad i Sydsvenskan den 16 september 2007)