Unga Fuse Dansensemble: ”Faith”
Koreografi: Melody Putu
Musik: Henrik Munch
Scenografi och ljus: Hans-Olof Tani
Kostym: Åsa Gjerstad
Dansare: Joakim Envik Karlsson, Fanny Kivimäki, Oliver Mahar, Akhona Maqhina, Katya Dushka Nielsen, David Price, Tshepo Zasekhaya
Gästspel på Skånes Dansteater den 30.3
Det handlar om kvinnoförtryck och scenen är ett abstrakt Sydafrika. Den enda scenografin består av en vit bubbla, som dansarna då och då går in i. Det skulle kunna vara den där bubblan som den privilegierade delen av landets befolkning befann sig i under apartheidtiden där de slapp erfara vad deras position i samhället kostade resten av befolkningen. Den kan förstås också översättas till dagens inhägnade bostadsområden bakom murar, elstängsel och beväpnade vakter. Eller varför inte den bubbla man kan ta sin tillflykt till när man hör grannen slå sin hustru, eller taxichaufförer skrika sexistiska kommentarer till ensamma kvinnor på stan.
Under föreställningens gång dras bubblan isär så att dess skyddande funktion går förlorad. Därmed tvingas dansarna att konfrontera den besvärliga verklighet de är en del av.
”Faith” är ett våldsamt och mycket vackert verk av Skånes Dansteater-veteranen Melody Putu, själv uppvuxen i Soweto. På scenen virvlar de åtta nyutexaminerade dansarna i Unga Fuse, som har hemmascen i Jönköping. Koreografin är delvis baserad på improvisation, vilket märks – på det positiva sättet. Många rörelser tycks liksom ha växt ut ur de olika dansarna, men helheten är ändå extremt sammansvetsad. Här och där förekommer höga sparkar som är ett vanligt inslag i zuludans. Föreställningen har turnerat i Sverige, Danmark och Sydafrika hela vintern, och fredagens besök i Malmö var den stora finalen.
I centrum står den unga kvinnan Faith (Akhona Maqhina) som söker sig fram i en värld full av sexism och förtryck. Ibland behandlas hon med ömhet och respekt, ibland hanteras hon som ett föremål, en ägodel. Efter en intim duett med en annan kvinna konfronteras vi med ett fenomen som tyvärr inte är ovanligt i sydafrikanska kåkstäder – korrektionsvåldtäkten. Ett ligg med en riktig karl förväntas straighta ut kvinnan som bryter den sexuella normen.
Men Faith är stark. Hon visar attityd och trotsar. Hon får stryk, men slår tillbaka. Melody Putus slagsmålsscener är subtila och raffinerade. Dansarna rör sig ofta som om de parerar fantomslag och sparkar, och ibland är det svårt att skilja våld från ömhet. Det kan vara en arg blick istället för en varm, eller en aggressiv beröring i förbifarten, ett oväntat grepp om nacken.
Det bedrägliga, men geniala med ”Faith” är just detta, och att våldet aldrig känns explicit eller groteskt. Förtryckande strukturer och normer är en osynlig typ av våld, som man ofta måste anstränga sig för att upptäcka.
Koreografi: Melody Putu
Musik: Henrik Munch
Scenografi och ljus: Hans-Olof Tani
Kostym: Åsa Gjerstad
Dansare: Joakim Envik Karlsson, Fanny Kivimäki, Oliver Mahar, Akhona Maqhina, Katya Dushka Nielsen, David Price, Tshepo Zasekhaya
Gästspel på Skånes Dansteater den 30.3
Det handlar om kvinnoförtryck och scenen är ett abstrakt Sydafrika. Den enda scenografin består av en vit bubbla, som dansarna då och då går in i. Det skulle kunna vara den där bubblan som den privilegierade delen av landets befolkning befann sig i under apartheidtiden där de slapp erfara vad deras position i samhället kostade resten av befolkningen. Den kan förstås också översättas till dagens inhägnade bostadsområden bakom murar, elstängsel och beväpnade vakter. Eller varför inte den bubbla man kan ta sin tillflykt till när man hör grannen slå sin hustru, eller taxichaufförer skrika sexistiska kommentarer till ensamma kvinnor på stan.
Under föreställningens gång dras bubblan isär så att dess skyddande funktion går förlorad. Därmed tvingas dansarna att konfrontera den besvärliga verklighet de är en del av.
”Faith” är ett våldsamt och mycket vackert verk av Skånes Dansteater-veteranen Melody Putu, själv uppvuxen i Soweto. På scenen virvlar de åtta nyutexaminerade dansarna i Unga Fuse, som har hemmascen i Jönköping. Koreografin är delvis baserad på improvisation, vilket märks – på det positiva sättet. Många rörelser tycks liksom ha växt ut ur de olika dansarna, men helheten är ändå extremt sammansvetsad. Här och där förekommer höga sparkar som är ett vanligt inslag i zuludans. Föreställningen har turnerat i Sverige, Danmark och Sydafrika hela vintern, och fredagens besök i Malmö var den stora finalen.
I centrum står den unga kvinnan Faith (Akhona Maqhina) som söker sig fram i en värld full av sexism och förtryck. Ibland behandlas hon med ömhet och respekt, ibland hanteras hon som ett föremål, en ägodel. Efter en intim duett med en annan kvinna konfronteras vi med ett fenomen som tyvärr inte är ovanligt i sydafrikanska kåkstäder – korrektionsvåldtäkten. Ett ligg med en riktig karl förväntas straighta ut kvinnan som bryter den sexuella normen.
Men Faith är stark. Hon visar attityd och trotsar. Hon får stryk, men slår tillbaka. Melody Putus slagsmålsscener är subtila och raffinerade. Dansarna rör sig ofta som om de parerar fantomslag och sparkar, och ibland är det svårt att skilja våld från ömhet. Det kan vara en arg blick istället för en varm, eller en aggressiv beröring i förbifarten, ett oväntat grepp om nacken.
Det bedrägliga, men geniala med ”Faith” är just detta, och att våldet aldrig känns explicit eller groteskt. Förtryckande strukturer och normer är en osynlig typ av våld, som man ofta måste anstränga sig för att upptäcka.
Publicerad i Sydsvenskan den 1 april 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar