av TOR BILLGREN
I helgen firades World Art Day med tårtkalas på Moderna Museet i Stockolm. En av tårtorna var gjord av konstnären Makode Linde, och var formad som en
stereotypt framställd afrikansk kvinna. Vid halsen stack konstnärens eget huvud upp, så att tårtan kunde vråla av smärta när någon skar i dess nedre delar. När en bild som visar hur kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth leende skär en bit av denna tårta började cirkulera i början av veckan, exploderade den internetbaserade indignationen.
Rasistglosan har flugit från både höger och vänster. Avpixlatlägret bölar över att en färgad konstnär får framställa svarta stereotypt, medan vita män inte ens får säga negerboll. Och Afrosvenskarnas Riksförbund (med flera) har krävt kulturministerns avgång. Det är som att anklaga Dick Bengtsson för nazism för att han målade hakkors i sina målningar.
Ingen hänsyn tas till att tårtan var en del i en performance och därför inte kan ryckas ur sitt sammanhang. Skandalen är ett exempel på hur vanskligt det kan vara att föra konsten utanför sina fyra väggar – och när viljan att missförstå kombineras med oviljan att förstå.
Publicerad i Sydsvenskan den 18 april 2012
Dick Bengtsson: Tidig söndagsmorgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar