Lars Lerin på Malmö Konstmuseum

av TOR BILLGREN 

Lars Lerin – En viss mängd ljus
Malmö Konstmuseum
Till den 27 maj

Lars Lerin: Torg 

”En viss mängd ljus” börjar bokstavligen på museet. I första rummet möts man av målningar som föreställer dioramor, det vill säga tittskåp av samma typ som finns några våningar längre ner i Malmöhus slott. Uppstoppade fåglar och andra djur, iscensatta på klippor bland växter och dramatiskt bakgrundsmåleri. Ibland skönjer man reflexerna från dioramornas glas, vilket öppnar för ytterligare en dimension i målningarna, nämligen verkligheten på betraktarens sida av glaset. Jag beger mig på jakt i målningarna efter speglingar från museet, försöker hitta spår av skolklasser som vallas runt i för varma täckjackor, barnfamiljer och andra museibesökare. 

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva något positivt om att Malmö Konstmuseum trängts in i samma byggnad som ett naturhistoriskt museum och en möbelsamling, men till denna utställningen bidrar det till att det uppstår en platsspecifik effekt. 

Ett av de största verken är ”Bibliotek”. Långa rader av böcker, separerade av bibliotekets sterila avgränsare av plast med bokstavssignum och röda klisterlappar. En del av böckerna är identifierbara genom sin färgskala och tjocklek, andra av att författarens namn framgår mer eller mindre tydligt på bokryggarna, som Torgny Lindgren (”Dorés Bibel”), Sonja Åkesson, Sven Ljungberg (”Pictor”), Harry Martinson (”Dikter om ljus och mörker”) och så vidare. Här bidrar det svampiga akvarellpappret och det vattensjuka ytlagret till att skapa patina och rätt stämning. 

 Det är svårt att sätta fingret på hur Lars Lerin får till den där poetiska realismen som är så typisk för hans måleri. Han har hittat ett läge i sin blick som är bortom skarpt. Det är som att titta i en kamera och kunna vrida på objektivet ytterligare ett kvarts varv efter att man fått skärpa i bilden. Ändå verkar målningarna skissartade på nära håll, ofta bestående av abstrakta tecken och antydningar. 

Längre in i utställningen återkommer samma typ av reflektioner som i dioramorna. ”Ljus i öster I” är en vy över en bro, där fönstret från vad som verkar vara en tågkupé glimmar till. Ett annat exempel finns i den magnifika ”Torg”, en nattbild av en stad ovanifrån, där speglingen av en kökslampa ligger som ett moderskepp över bebyggelsen. Perspektivet är omvänt jämfört med dioramamålningarna. Här finns inga uppstoppade lunnefåglar innanför glaset, utan konstnären själv. Frågan är om bilderna handlar om instängdhet, eller om att befinna sig på insidan – att vara inkluderad? Det går tillräckligt av såväl mörka som ljusa stråk genom utställningen, för att båda möjligheterna ska vara tänkbara. 

Publicerad i Sydsvenskan den 27 april 2012