Ikväll har Stefan Johanssons uppsättning av Richard Wagners sista opera "Parsifal" premiär i Malmö, 130 år efter uruppförandet i Bayreuth. Operan är på många sätt en prövning - den tar ofta över fem timmar att framföra och har rätt snårig handling. Därför är det ett misstag att slå sig ner i salongen utan att ha förberett sig.
Några tips:
1.
Se under inga omständigheter operan utan att känna till handlingen och karaktärerna. Jag hyfsade i veckan till kapitlet om handlingen i svenska Wikipedias Parsifalartikel, så att den ger en tydlig och koncis bild av vad som sker på scenen - och framförallt: vad som ägt rum innan ridån går upp. Observera att texten beskriver handlingen som Wagner framställde den i originallibrettot. Vad som händer på scenen år 2012 är en annan sak. Varje regissör väljer bort och lägger till saker utifrån vad han eller hon vill att operan ska berätta. Lite förenklat kan man säga att skillnaden mellan originallibrettot och det vi ser på scenen, är regissörens grundtanke med uppsättningen.
2.
Det finns två nyckelfraser som kan vara bra att ha i huvudet:
1. Durch Mitleid wissend, der reine Tor. Endast en ren dåre kan återta det heliga spjutet från Klingsor och därmed läka Amfortas sår. En dåre som blivit vis genom medlidande. "Vis genom medlidande", glöm inte det.
2. Zur Raum wird hier die Zeit. "Här blir tiden till rum", sjunger Gurnemanz när han leder Parsifal till graalborgen. Därmed antyder han att det inte är en geografisk promenad, utan en andlig. Tänk på strofen när operan känns extra långtråkig. Tiden blir till rum. Operans längd och långsamhet är ett självändamål. Vad är det för rum som uppstår kring den?
3.
Librettot tycks vara fullt av kristendom och sträng religion. Graalen, spjutet, Herren, Han, Förlösaren, Frälsaren och så vidare. Det kan dock vara värt att notera att varken "Jesus" eller "Kristus" förekommer explicit i texten. Wagner har alltså inte gjort en uttalat kristen opera, utan snarare lånat kristna symboler, och öppnat upp dem för något mer universellt.
4.
Det är en fördel att känna till musiken. Wagners musik är uppbyggd kring ledmotiv som representerar olika företeelser och karaktärer i operan. När en person gör entré, sjunger eller blir besjungen, hör man ofta vederbörandes tema i melodin eller bakgrunden. Men det kan också betyda att en viss tanke flyger genom huvudet på den som sjunger, eller att kompositören vill antyda något och ge lyssnaren ledtrådar. Att känna till motiven är ingen nödvändighet för förståelsen av operan, men med tanke på att den är fem timmar lång, det kan vara uppiggande övning att då och då kunna identifiera ett motiv och fundera på varför det spelades just då och så vidare.
I det bortom beskrivning vackra preludiet till första akten presenteras flera av de viktigaste ledmotiven. Här spelas de väldigt långsamt, medan de när de förekommer i akterna ofta är snabbare och annorlunda instrumenterade.
Nattvardstemat (0.00 min)
Graaltemat (4.22 min) (som är baserat på en tysk kyrkosång, ”Dresdner Amen”)
Trostemat (4.54 min)
Kundrys tema hörs när gör entré i den heliga gläntan i första akten (efter 24.55 min, de snabbt fallande stråkarna). Klingsors tema förekommer renast i början av preludiet till andra akten. Motivet förekommer dock även när han omnämns i första akten.
Ett av själva Parsifals teman är dessa högtidiga hornstötar ur andra akten, som här signalerar att Klingsor fått syn på honom.
Slutligen dårmotivet som här har nyckeltexten Durch Mitleid wissend "der reine Tor" (vid 1 h 52 min 10 sekunder).
Det finns ytterligare ett fyrtiotal motiv i operan, men dessa är de grundläggande. Hela förteckningen finns t.ex. i "Das Buch der Motive" band 2 (Edition Schott).
5.
Librettot till operan (tyska och engelska) finns här:
Akt I
Akt II
Akt III
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar