Radiomanus
Alexander Gutke: "Cine-scope", 2008 (animation HD Video)
Malmö Konsthalls nya utställning är två utställningar. Utrymmet är delat på mitten med malmökonstnären Alexander Gutke på ena sidan, med främst film- och diainstallationer. På andra sidan finns Tauba Auerbach från New York, som bland annat visar målningar och skulpturer.
Ljudillustration: Filmprojektor
Det här är ett av de där ljuden som brukar betraktas som utrotningshotade, tillsammans med knattret från telefonens nummerskiva eller skrivmaskinen. Ljudet i det här fallet kommer från Alexander Gutkes filmloop ”The White light of the void” från 2002. En projektion utan bilder – bara filmremsans dammpartkilar och linjer. Den analoga filmens visuella bakgrundsbrus. Först ser det ut som det brukar, prickar och streck som flimrar förbi. Sen verkar man istället färdas inåt i bilden – tills man kommer fram till en animation som skildrar hur filmen fastnar i projektorn och smälter. Filmen sitter inte på en rulle, utan har trätts genom ett system av spolar ovanför projektorn, så man får en konkret känsla för hur lång den är.
Och det är de här fysiska aspekterna av den analoga tekniken som står i centrum för Alexander Gutkes konstnärskap. På köpet får man de förföriska dofterna från apparaterna: olja, bränt damm, gamla kretskort.
Det vore väl dumt att förneka att det finns ett inslag av nostalgi här, men den ser jag snarare som en krydda – Alexander Gutkes konstnärskap är större än så och det är mycket glädjande att äntligen få se han verk i det stora formatet. Det vinner de på – trots sin enkelhet.
Tauba Auerbach: "Untitled (Fold)", 2011 (acrylic paint on canvas / wooden stretcher)
Han delar konsthallen med Tauba Auerbach, som i sitt konstnärskap bland annat söker efter den fjärde dimensionen. I en serie verk har hon vikt och skrynklat dukar, som hon sedan vecklat ut igen och bemålat med sprayfärg, viket ger tavlorna ett tredimensionellt utseende. Men vikningen och färgskalan ger dessutom ofta känslan av att de liksom är sedda snett uppifrån. Denna extra vinkel, skulle på ett lekfullt och naivt sätt kunna utgöra just en fjärde dimension. Eller åtminstone vara fosterstadiet av en sådan. Visst är det kvasivetenskapligt – men på ett mycket fantasieggande och snyggt sätt.
Ljudillustration: Filmprojektor
Det här är ett av de där ljuden som brukar betraktas som utrotningshotade, tillsammans med knattret från telefonens nummerskiva eller skrivmaskinen. Ljudet i det här fallet kommer från Alexander Gutkes filmloop ”The White light of the void” från 2002. En projektion utan bilder – bara filmremsans dammpartkilar och linjer. Den analoga filmens visuella bakgrundsbrus. Först ser det ut som det brukar, prickar och streck som flimrar förbi. Sen verkar man istället färdas inåt i bilden – tills man kommer fram till en animation som skildrar hur filmen fastnar i projektorn och smälter. Filmen sitter inte på en rulle, utan har trätts genom ett system av spolar ovanför projektorn, så man får en konkret känsla för hur lång den är.
Och det är de här fysiska aspekterna av den analoga tekniken som står i centrum för Alexander Gutkes konstnärskap. På köpet får man de förföriska dofterna från apparaterna: olja, bränt damm, gamla kretskort.
Det vore väl dumt att förneka att det finns ett inslag av nostalgi här, men den ser jag snarare som en krydda – Alexander Gutkes konstnärskap är större än så och det är mycket glädjande att äntligen få se han verk i det stora formatet. Det vinner de på – trots sin enkelhet.
Tauba Auerbach: "Untitled (Fold)", 2011 (acrylic paint on canvas / wooden stretcher)
Han delar konsthallen med Tauba Auerbach, som i sitt konstnärskap bland annat söker efter den fjärde dimensionen. I en serie verk har hon vikt och skrynklat dukar, som hon sedan vecklat ut igen och bemålat med sprayfärg, viket ger tavlorna ett tredimensionellt utseende. Men vikningen och färgskalan ger dessutom ofta känslan av att de liksom är sedda snett uppifrån. Denna extra vinkel, skulle på ett lekfullt och naivt sätt kunna utgöra just en fjärde dimension. Eller åtminstone vara fosterstadiet av en sådan. Visst är det kvasivetenskapligt – men på ett mycket fantasieggande och snyggt sätt.
Sänt i Kulturnytt, P1, den 11 april 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar