Breitholtz Björk och Ericsen på Skånes Konstförening

Måleri av Jessica Breitholtz Björks till vänster, stillbild ur film av Jon Eriksen till höger.

Den första duken i Jessica Breitholtz Björks utställning på Skånes Konstförening (t o m 16.2) är helt vit; det färgstarka mönstret har flytt från sin plats och klämt in sig i ett hörn i taket som ett skräckslaget djur – det vill under inga som helst omständigheter vara med i bild. I den andra tycks det suddiga och fragila måleriet (som är besläktat Astrid Svangrens) äga rum långt inne i duken. Och den tredje blöder. Färgerna rinner nerför duken och ut på golvet, och blandar sig till en rödbrun sörja som på sina ställen påminner just om koagulerat blod. Med tre enkla grepp demonstrerar Jessica Breitholtz Björk några av måleriets gränser och hur de kan överskridas utan att det blir torrt och akademiskt.

Samtidigt visar Jon Eriksen videoverket Sustain (Never Fade) – ett sjusekundersklipp av en bilexplosion som loopas i slowmotion. Titeln och utställningstexten antyder att han har velat skapa en känsla av utdragenhet, men jag tycker mig snarare se något organiskt, där det expanderande rökmolnet blir en pumpande hjärtmuskel med kammare och förmak, och de glödande eldflagorna som långsamt faller mot marken pulserande blodkärl. Motivet ändrar skepnad – fast det äger inte rum på filmduken, utan i betraktarens hjärna.