Dunkers Kulturhus, Helsingborg
Till den 11 maj 2008
R a d i o m a n u s
Påannons
Nu ska vi till Helsingborg där Dunkers Kulturhus visar en stor Lenke Rothman-retrospektiv. Hon föddes i Budapest 1929 och kom till Sverige som 16-åring efter att ha befriats från Bergen-Belsen. Utställningen har fått titeln Gåvor och omfattar 60 års konstnärlig verksamhet. Tor Billgren har sett den.
Recension
Lenke Rothmans mest kända verk är nog Spår från 1995. Det står annars på hedersplats i trappan upp till skulpturhallen i Göteborgs Konstmuseum och är en avgjutning av en bit järnvägsräls, svart och sotig, på vilken det ligger en färgglad boll. Men det är samtidigt också hennes mest udda verk – på två sätt. Först för att det är så beständigt: gjutet i brons – annars har Lenke Rothman mest jobbat med ömtåliga material, som tunt papper, gammalt tyg och spröda loppmarknadsfynd. Men också udda för att det är så direkt: Auschwitzräls, barnboll – man förstår verkets hela vidd och djup på ett ögonblick. Så tydliga brukar inte hennes verk vara. Utan det handlar istället oftast om antydningar och stämningar. Dunkla och obehagliga associationer som uppstår när olika föremål kombineras. Fram till början av 70-talet uttryckte hon detta främst genom måleri, och därefter i form av collage och blandteknikskulpturer. En gammal sprucken fiol från Budapest, plus en blek docka, plus en tång, plus en porslinskontakt från ett elskåp. Här finns gott om utrymme för sadistiska tortyrassociationer – fast inget exakt, uttalat.
Utställningen är organiserad i strikt kronologisk ordning och börjar på allvar i det tidiga 60-talets mörka måleri som behandlar minnena från Bergen-Belsen och Auschwitz, där hon förlorade sina föräldrar och merparten av syskonen. Med åren utvecklas konsten till att kretsa mer allmänt kring förlust och minne, och man kan säga att konstnärskapet är en redovisning av hennes metod att hantera detta – en metod som går ut på att ta till vara på laddningen som föremål får genom att ha förknippats med, eller ägts av en viss person. Och trots att symbolerna och föremålen i Lenke Rothmans fall har med hennes privata minnen och associationer att göra, blir inte konsten smal eller störigt självrefererande. Man kan snarare se den som en uppmaning att ta vara på tiden som finns. Innan man vet ordet av är en trasig byxknapp det enda man har kvar från en älskad familjemedlem eller vän.
Här finns ett starkt släktskap till Jan Håfströms underbara 80-talskonst, som också är centrerad just kring laddningen hos det slitna, patinerade och skitiga. Men när jag söker efter Lenke Rothmans namn bland mina Håfströmböcker, hittar jag ingenting, trots att hon borde finnas med som en självklar referens. En mycket tydlig indikation på att på det är hög tid för en så omfattande retrospektiv som nu presenteras på Dunkers.
Avannons
Tor Billgren hade sett Lenke Rothman-retorspektiven Gåvor på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Utställningen pågår till den 11 maj.
(Sänt i Kulturnytt i P1, den 20 februari 2008)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar