onsdag 21 november 2007

Teater Terrier bemöter kritiken

Igår publicerade upphovsmännen bakom Best of Dallas ett pressmeddelande där de kommenterar de överlag dåliga recensionerna (se t.ex. min här nedan). Det är lite fånigt att de spelar överraskade, men samtidigt är det bra att de bemöter kritiken. Inte för att jag får några nya insikter eller ingångar genom pressmeddelandet, utan för att det är bra med diskussion.

Konstnären Markus Öhrn frågar sig varför recensenterna inte har intresserat sig för orsakerna bakom de konstnärliga valen. Han säger att det känns som om de konstnärliga motiven avsiktligt har missförståtts.

Regissören Anders Carlsson beklagar att recensenterna har missat vilken tradition föreställningen "placerar sig i teaterhistoriskt och i relation till samtida teater".
Vi sysslar inte med dramatisk teater, det har vi lämnat för att undersöka något annat och okänt för oss. Det är beklämmande att svenska recensenter är så eniga i underkännandet av den undersökningen. De uppfattar våra konstnärliga val som misstag, som om vi skulle ha slarvat oss igenom processen. Det blir extra märkligt eftersom Best of Dallas är ett projekt där de teoretiska och konceptuella motiven genomförts med ovanlig precision och konsekvens.

Grundfrågan är om bristen sitter i recensenternas (och publikens) uppfattningsförmåga, eller i Teater Terriers förmåga att kommunicera sina idéer. Man kan självklart vara hur konceptuellt konsekvent som helst, men om detta inte når fram kanske man ska överväga möjligheten att det finns brister i presentationen?

Markus Öhrn konstaterar att det hittills bara har varit män över 40 som har recenserat föreställningen, och efterlyser yngre och kvinnliga röster. Jag håller med, det hade varit intressant att ta del av. Jag har hittills bara hittat två: Thérese Hammarnummer.se och bloggen Slackers View. Hammar är inne på samma linje som sina manliga kollegor, medan bloggaren känner sig lite mer omtumlad och positiv.

Jag väntar med spänning på fler röster om föreställningen. Förhoppningsvis kan det leda till en diskussion om konst, som för en gångs skull tar avstamp i ett konkret verk och inte i principer och teorier.


Uppdatering den 22 november

Idag skrev Barbro Westling i Aftonbladet: Fånigt, men det fastnar

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är visserligen 41, men fortfarande kvinna och recenserade Best of Dallas i SkD.

Tor Billgren sa...

Jag hittar inte din recension.

Anonym sa...

Den finns inte i nättidningen, men jag kan mejla den om du vill.
C

Tor Billgren sa...

Ja gärna:

tor at radioman.se

Anonym sa...

Inte helt genomsågad! Läs Theresa Beners artikel i SVD från 12/12:

http://www.svd.se/kulturnoje/scen/artikel_678639.svd

Tor Billgren sa...

Ja, jag noterade det... Och håller förstås inte med.