Dans: Lunchdans

Lunchdans
Skånes Dansteater
Koreografi: Peder Nilsson, Melody Putu, Katarina Wallmo, Vidar Maggason, Lidia Wos

Skånes Dansteater bjuder på fem korta dansstycken med musik ur filmens värld och soppa. Först en abstrakt fantasi baserad på musik ur bland annat Wong Kar-Wais In the mood for love. Minnena och associationerna från filmen flätas samman med intrycken från dansen – en ofrånkomlig och spännande effekt med filmmusik som är genomgående för hela föreställningen.

Tre av verken rör sig i någon form av krigskontext. Melody Putu har skapat ett stycke om kvinnor i det krigsdrabbade Afrika. Här smälter dans, musik, ljus, scenografi och kostym ihop till en sanslöst vacker helhet, som inte uppstår med samma hundraprocentighet under de andra verken. Kvinnorna är utsatta, men rör sig med kraft och stolthet, och ger musiken ytterligare en stämma med fötternas stamp.

Katarina Wallmos älskade är en het duett till Samuel Barbers skamlöst romantiska Adagio for strings hämtad ur Plutonen. Wallmo och Patrick Bragdell gestaltar ett kärlekspar som rör sig hetsigt och passionerat som för att hinna med så mycket som möjligt under sitt korta möte. Men är det ett verkligt återseende – eller en mikrodröm från en sekunds slummer i skyttegraven?

I Vidar Maggasons Lit dansar Peder Nilsson och Nathalie Nad-Abonji lite samma typ av duett, fast mindre passionerat och mer spefullt och humoristiskt. Samspelet är briljant och övertygar i varenda blick. Men att det inte är så lyckligt som det verkar, blir tydligt av Jonas Svenssons ångestfyllda karaktär som tycks röra sig på ett helt annat plan än de älskande. Kärleken och lyckan ligger i det oåterkalleligt förgångna.

Mot denna lite mörka bakgrund blir Smile av Lidia Wos en utmärkt final – en romantisk Chaplinfantasi med absurd humor som drar ner skratt från publiken och slutar i ett regn av rosenblad.

Föreställningen hade som helhet gärna fått vara lite mer dynamisk. Det hade till exempel varit spännande att få se någon jobba i det RIKTIGT korta formatet. Men man kan väl inte få allt under en timmes lunchrast…

(Publicerad i Sydsvenskan den 1 november 2007)