Per Svensson
Intergalactic Transmission!
Verk 1982 – 2008
Ystads Konstmuseum
T o m 1.6
Per Svensson: Intergalactic Transmission, Ales Stenar. Bild: Ulf Gertz.
I de fyra första takterna av den inledande soluppgångssatsen av Richard Strauss Also sprach Zaratustra, som vi framförallt känner från Stanley Kubricks År 2001 – ett rymdäventyr, mullrar ett lågt C på orgel, kontrabas och kontrafagott. En sorts urmuller, som sedan lämnar plats för trumpeterna och de dramatiska pukorna. På den tiden då jorden var öde och tom hördes detta ljud tydligt och klart, men idag är det förstås dränkt av allt annat som låter runt omkring oss. På konstnärlig väg kan man dock rekonstruera, och till och med hitta tillbaka till just detta urljud – ja, hela urtillståndet och urkaften, och en konstnär som jobbar med det är Per Svensson.
Han är född i Göteborg 1965. Som konstnär föddes han dock under en resa till Island i mitten av 80-talet, som intendenten Ýrr Jónasdóttir skriver i den mycket snygga katalogen. Ett påstående som känns helt rimligt när man ser de enkla fotografierna från de första mötena med den stelnade lavan, gejsrarna och glaciärerna på ön. Här har vi själva uvertyren till konstnärskapet, som sedan utvecklar sig till det som visas på resten av retrospektiven i Ystad: ritningarna av de snillrika energilösningarna, de enorma träkonstruktionerna med solpaneler, högtalare och element, de rostiga och brummande skulpturerna, och det dramatiska måleriet, som skapar en känsla av att konstnären inte använder pensel när han målar, utan högspänning.
Förutom ljud, kraft och energi, handlar utställningen också om konstnärens position och sårbarhet i övervakningssamhället. Ena sidan av en stor, tvådelad installation föreställer en konstnärs arbetsplats, som bevakas av en övervakningscentral som finns på den andra. På bordet framför monitorerna ligger lagböcker och en domarklubba. Här behövs varken juridiska ombud eller rättegång för att sätta dit den misstänkte. Och med kamerornas enögda blick ter sig förstås en konstnär som Per Svensson ytterst suspekt där han sitter och jobbar med kablar, elektroniska komponenter och kemikalier…
Med ett mycket enkelt och briljant grepp har han även gjort sin filmproduktion, som sträcker sig bak till 1986, till en kommentar till dagens paranoida övervakningsklimat. Filmerna presenteras i en projektion som är formad som en liggande åtta – det vill säga klichébilden av blicken från en kikare. Vi är alltså inte längre publik, utan spanare. Vi har förflyttats från auditoriet till ett undanskymt buskage. Per Svensson visar därmed också exempel på hur man kan återvinna konst. Det som är tjugo år gammalt, kan genom några få ingrepp göras högst dagsaktuellt.
(Publicerad i Sydvenskan den 26 maj 2008)
Intergalactic Transmission!
Verk 1982 – 2008
Ystads Konstmuseum
T o m 1.6
Per Svensson: Intergalactic Transmission, Ales Stenar. Bild: Ulf Gertz.
I de fyra första takterna av den inledande soluppgångssatsen av Richard Strauss Also sprach Zaratustra, som vi framförallt känner från Stanley Kubricks År 2001 – ett rymdäventyr, mullrar ett lågt C på orgel, kontrabas och kontrafagott. En sorts urmuller, som sedan lämnar plats för trumpeterna och de dramatiska pukorna. På den tiden då jorden var öde och tom hördes detta ljud tydligt och klart, men idag är det förstås dränkt av allt annat som låter runt omkring oss. På konstnärlig väg kan man dock rekonstruera, och till och med hitta tillbaka till just detta urljud – ja, hela urtillståndet och urkaften, och en konstnär som jobbar med det är Per Svensson.
Han är född i Göteborg 1965. Som konstnär föddes han dock under en resa till Island i mitten av 80-talet, som intendenten Ýrr Jónasdóttir skriver i den mycket snygga katalogen. Ett påstående som känns helt rimligt när man ser de enkla fotografierna från de första mötena med den stelnade lavan, gejsrarna och glaciärerna på ön. Här har vi själva uvertyren till konstnärskapet, som sedan utvecklar sig till det som visas på resten av retrospektiven i Ystad: ritningarna av de snillrika energilösningarna, de enorma träkonstruktionerna med solpaneler, högtalare och element, de rostiga och brummande skulpturerna, och det dramatiska måleriet, som skapar en känsla av att konstnären inte använder pensel när han målar, utan högspänning.
Förutom ljud, kraft och energi, handlar utställningen också om konstnärens position och sårbarhet i övervakningssamhället. Ena sidan av en stor, tvådelad installation föreställer en konstnärs arbetsplats, som bevakas av en övervakningscentral som finns på den andra. På bordet framför monitorerna ligger lagböcker och en domarklubba. Här behövs varken juridiska ombud eller rättegång för att sätta dit den misstänkte. Och med kamerornas enögda blick ter sig förstås en konstnär som Per Svensson ytterst suspekt där han sitter och jobbar med kablar, elektroniska komponenter och kemikalier…
Med ett mycket enkelt och briljant grepp har han även gjort sin filmproduktion, som sträcker sig bak till 1986, till en kommentar till dagens paranoida övervakningsklimat. Filmerna presenteras i en projektion som är formad som en liggande åtta – det vill säga klichébilden av blicken från en kikare. Vi är alltså inte längre publik, utan spanare. Vi har förflyttats från auditoriet till ett undanskymt buskage. Per Svensson visar därmed också exempel på hur man kan återvinna konst. Det som är tjugo år gammalt, kan genom några få ingrepp göras högst dagsaktuellt.
(Publicerad i Sydvenskan den 26 maj 2008)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar