Ladies and Gentlemen! Kameran som spegel
Moderna Museet Malmö
Till den 22.4
Zwelethu Mthethwa: Utan titel (2003)
Sockerrörsarbetaren poserar med sin långa kniv i plantagen, han bär grova skyddskläder och mössa. Den lagstadgade sydafrikanska minimilönen för lantarbetare ligger på 1250 kronor i månaden – men de vi ser på bilderna tjänar förmodligen mycket mindre. Den här typen av skitjobb innehas oftast av invandrare och flyktingar från Moçambique och Zimbabwe. De får ta vad de får.
Den sydafrikanske fotografen och målaren Zwelethu Mthethwa har tagit tusentals bilder av det här slaget, alla med identisk komposition. Det finns alltid, liksom i hans måleri, ett stråk av oro eller ofärd i dem. I bilderna av sockerrörsarbetarna utgörs detta av knivarna. Samma typ av redskap, så kallade pangas, användes flitigt under det våldsamma 90-talets massakrer och mord i det inbördeskrig som rasade mellan ANC och Inkatha i KwaZulu-Natal och Soweto inför Sydafrikas första demokratiska val.
Bilderna ingår i ”Ladies and Gentlemen!” på Moderna Museet Malmö, som är ett urval av modermuseets fotografiska porträttsamling. Det man vill lyfta fram är något som alla som varit i närheten av en kamera redan vet, nämligen att det i fotoögonblicket alltid finns en tanke och ett val hos såväl den fotograferande, som hos den fotograferade. Utställningen fungerar som en provkarta över dessa olika strategier och förhållningssätt.
Det är självporträtten som fångar mig mest, särskilt Elina Brotherus bilder i samband med först sitt bröllop, och sedan kort därefter, sin skilsmässa. Under den återhållna och gråtrista ytan finns dramatik och livsberättelser på samma sätt som hos en gravsten eller en dödsannons.
Samma sak med Monica Englunds självporträttstriptyk från 1993. I första och tredje bilden har hon ett kryss i ansiktet och en stor, svart pappersklämma fastsatt på näsan respektive kinden. Linnets ena ärm har kasat ner. I mittenbilden håller hon ett fotocollage av sin far framför ansiktet, så att det delvis smälter samman med de egna dragen.
Här känns hon besläktad med till exempel Lena Cronqvist, som ägnat sig åt samma typ av föräldrauppgörelser i ett otal målningar. Men där Cronqvist klipper snoppen av en docka som liknar fadern, riktar Englund smärtan mot sig själv och sätter en klämma i ansiktet. Det är fascinerande att ett så enkelt tilltag kan föra betraktaren så oerhört mycket djupare under huden.
Den sydafrikanske fotografen och målaren Zwelethu Mthethwa har tagit tusentals bilder av det här slaget, alla med identisk komposition. Det finns alltid, liksom i hans måleri, ett stråk av oro eller ofärd i dem. I bilderna av sockerrörsarbetarna utgörs detta av knivarna. Samma typ av redskap, så kallade pangas, användes flitigt under det våldsamma 90-talets massakrer och mord i det inbördeskrig som rasade mellan ANC och Inkatha i KwaZulu-Natal och Soweto inför Sydafrikas första demokratiska val.
Bilderna ingår i ”Ladies and Gentlemen!” på Moderna Museet Malmö, som är ett urval av modermuseets fotografiska porträttsamling. Det man vill lyfta fram är något som alla som varit i närheten av en kamera redan vet, nämligen att det i fotoögonblicket alltid finns en tanke och ett val hos såväl den fotograferande, som hos den fotograferade. Utställningen fungerar som en provkarta över dessa olika strategier och förhållningssätt.
Det är självporträtten som fångar mig mest, särskilt Elina Brotherus bilder i samband med först sitt bröllop, och sedan kort därefter, sin skilsmässa. Under den återhållna och gråtrista ytan finns dramatik och livsberättelser på samma sätt som hos en gravsten eller en dödsannons.Samma sak med Monica Englunds självporträttstriptyk från 1993. I första och tredje bilden har hon ett kryss i ansiktet och en stor, svart pappersklämma fastsatt på näsan respektive kinden. Linnets ena ärm har kasat ner. I mittenbilden håller hon ett fotocollage av sin far framför ansiktet, så att det delvis smälter samman med de egna dragen.
Här känns hon besläktad med till exempel Lena Cronqvist, som ägnat sig åt samma typ av föräldrauppgörelser i ett otal målningar. Men där Cronqvist klipper snoppen av en docka som liknar fadern, riktar Englund smärtan mot sig själv och sätter en klämma i ansiktet. Det är fascinerande att ett så enkelt tilltag kan föra betraktaren så oerhört mycket djupare under huden.
Publicerad i Sydsvenskan den 24 februari 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar