Tvingas jag beskriva Kraftwerks musik med ett enda ord, väljer jag rörande. Jag blir mjuk i kroppen av robotröstens värme i ”Ohm Sweet Ohm”, osjälviskheten i ”We are the robots”, melankolin i “The Man Machine”.
Varifrån kommer detta? Och varför får man ofta höra att R2D2 i Star Wars är ”söt”. Hur kan en hjulförsedd cylinder vara det?
Frågorna aktualiseras av Bjørn Wangen på Galleri Rostrum i Malmö, där han bland annat visar enkla, abstrakta robotar som rör sig ryckigt på golvet. De slumpmässiga rörelserna har något konvulsiviskt över sig. Jag ser en döende hunds sista spastiska rörelser, fast utdragna och därmed plågsammare. Eller något nyfött som gör sina första kravlanden – utan att nånsin göra framsteg.
Att det behövs så lite för att ge illusionen av födelse, liv och död. Är det denna hårfina skörhet som gör det just rörande? Hjälplösheten?
Varifrån kommer detta? Och varför får man ofta höra att R2D2 i Star Wars är ”söt”. Hur kan en hjulförsedd cylinder vara det?Frågorna aktualiseras av Bjørn Wangen på Galleri Rostrum i Malmö, där han bland annat visar enkla, abstrakta robotar som rör sig ryckigt på golvet. De slumpmässiga rörelserna har något konvulsiviskt över sig. Jag ser en döende hunds sista spastiska rörelser, fast utdragna och därmed plågsammare. Eller något nyfött som gör sina första kravlanden – utan att nånsin göra framsteg.
Att det behövs så lite för att ge illusionen av födelse, liv och död. Är det denna hårfina skörhet som gör det just rörande? Hjälplösheten?
Publicerad i Sydsvenskan den 18 november 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar