Turnerpriset 1984-2006
Tate Britain, London
Till den 6 januari 2007
Stillbild ur film av Gillian Wearing, vinnare av 1997 års Turnerpris.
Påannons
Nu konst, för i Storbritannien är det Turnerpristider. Det är ett uppmärksammat och omdebatterat pris på 25000 pund som går till en konstnär som gjort särskilt bra ifrån sig under året som gått.
För några veckor sedan rapporterade vi här i Kulturnytt om att flera av de mer framstående konstnärerna som fått priset mest tyckte att det var jobbigt med uppmärksamheten och förväntningarna i samband med utmärkelsen. Men nu är det alltså snart dags igen, för nästa vecka öppnar utställningen med årets nominerade. Och på Tate Britain i London öppnade förra veckan en retrospektiv över prisets 23 åriga historia där alla de vinnande konstnärernas verk finns med. Tor Billgren har varit där.
Rapport
Att vissa konstnärer har upplevt att priset varit till mer till besvär är egentligen inte konstigt. För det primära och uttalade syftet med Turnerpriset har alltid varit att skapa uppmärksamhet kring samtidskonsten, vilket då ofta har skett på konstnärernas bekostnad när tabloiderna satt sina skandalsökande rubriktänder i deras halsar. Genom uppmärksamhet vill prisets instiftare öka intresset och förståelsen för samtidskonst, få iväg folk på gallerier och konsthallar, och initiera diskussioner.
I många avseenden är detta en lyckad strategi. Utställningarna med dom nominerade drar hundratusentals besökare och skapar alltid mycket rapportering och debatt.
Nu visas alltså alla vinnare sedan 1984 på en stor retrospektiv på Tate Britain, och det känns högtidligt att gå omkring bland all denna konst som stått i uppmärksamhetens centrum de senaste 23 åren. Det är en sak att läsa om Damien Hirsts itusågade och formalininlagda ko och kalv från 1995 – men en helt annan sak att stå mitt emellan den delade kossans halvor. Det är kul att se måleriets återkomst i Turnersammanhang i form av Tomma Abts små abstrakta tavlor som vann förra året. Men allra bäst gillar jag Tony Craggs verk, han vann 1988. I den välvda och ekande hallen står hans fantasislott med tinnar och torn. De ser ut som om de vore tillverkat av blöt sand, men består i själva verket av stora kullager, kugghjul och andra brutala maskindelar.
En svaghet med Turnerpriset är att konsten som kan komma ifråga just måste vara så här perfekt utställningsbar, eftersom en stor del av hela grejen är just utställningen av de nominerade. Det gör att en stor mängd viktig och bra samtidskonst är diskvalificerad på förhand – konst som inte passar i gallerier och konsthallar, till exempel platsspecifika installationer, performance eller annan flyktig och försvinnande konst. Eftersom så mycket konst exkluderas, blir historien om Turnerpriset snarare en historia om just ett konstpris och hur dess olika formella aspekter diskuterats genom åren – och inte den historia om konstens utveckling från 1984 och framåt som instiftarna kanske hoppats på.
Tor Billgren, för Kulturnytt, i London.
Avannons
Turnerretrospektiven som han sett pågår till den 6 januari 2008. Och Turnerutställningen med årets nominerade öppnar den 19 oktober, på Tate i Liverpool.
Tate Britain, London
Till den 6 januari 2007
Stillbild ur film av Gillian Wearing, vinnare av 1997 års Turnerpris.
Påannons
Nu konst, för i Storbritannien är det Turnerpristider. Det är ett uppmärksammat och omdebatterat pris på 25000 pund som går till en konstnär som gjort särskilt bra ifrån sig under året som gått.
För några veckor sedan rapporterade vi här i Kulturnytt om att flera av de mer framstående konstnärerna som fått priset mest tyckte att det var jobbigt med uppmärksamheten och förväntningarna i samband med utmärkelsen. Men nu är det alltså snart dags igen, för nästa vecka öppnar utställningen med årets nominerade. Och på Tate Britain i London öppnade förra veckan en retrospektiv över prisets 23 åriga historia där alla de vinnande konstnärernas verk finns med. Tor Billgren har varit där.
Rapport
Att vissa konstnärer har upplevt att priset varit till mer till besvär är egentligen inte konstigt. För det primära och uttalade syftet med Turnerpriset har alltid varit att skapa uppmärksamhet kring samtidskonsten, vilket då ofta har skett på konstnärernas bekostnad när tabloiderna satt sina skandalsökande rubriktänder i deras halsar. Genom uppmärksamhet vill prisets instiftare öka intresset och förståelsen för samtidskonst, få iväg folk på gallerier och konsthallar, och initiera diskussioner.
I många avseenden är detta en lyckad strategi. Utställningarna med dom nominerade drar hundratusentals besökare och skapar alltid mycket rapportering och debatt.
Nu visas alltså alla vinnare sedan 1984 på en stor retrospektiv på Tate Britain, och det känns högtidligt att gå omkring bland all denna konst som stått i uppmärksamhetens centrum de senaste 23 åren. Det är en sak att läsa om Damien Hirsts itusågade och formalininlagda ko och kalv från 1995 – men en helt annan sak att stå mitt emellan den delade kossans halvor. Det är kul att se måleriets återkomst i Turnersammanhang i form av Tomma Abts små abstrakta tavlor som vann förra året. Men allra bäst gillar jag Tony Craggs verk, han vann 1988. I den välvda och ekande hallen står hans fantasislott med tinnar och torn. De ser ut som om de vore tillverkat av blöt sand, men består i själva verket av stora kullager, kugghjul och andra brutala maskindelar.
En svaghet med Turnerpriset är att konsten som kan komma ifråga just måste vara så här perfekt utställningsbar, eftersom en stor del av hela grejen är just utställningen av de nominerade. Det gör att en stor mängd viktig och bra samtidskonst är diskvalificerad på förhand – konst som inte passar i gallerier och konsthallar, till exempel platsspecifika installationer, performance eller annan flyktig och försvinnande konst. Eftersom så mycket konst exkluderas, blir historien om Turnerpriset snarare en historia om just ett konstpris och hur dess olika formella aspekter diskuterats genom åren – och inte den historia om konstens utveckling från 1984 och framåt som instiftarna kanske hoppats på.
Tor Billgren, för Kulturnytt, i London.
Avannons
Turnerretrospektiven som han sett pågår till den 6 januari 2008. Och Turnerutställningen med årets nominerade öppnar den 19 oktober, på Tate i Liverpool.
(Sänt i Kulturnytt, P1 den 17 oktober 2007)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar