Camilla Løw: Broken Windows
Elastic, Bragegatan 15, Malmö
Till den 20.10
Skulpturen Broken Windows består av tre svartlackerade ramar som hänger i en klump från taket. På ett plan ser det ut som en kubistisk tolkning av en fönsterruta som förlorar fästet och faller mot golvet. På ett annat plan uppfattar man helheten snarare som sprickor i en spegel.
Den norska konstnären Camilla Löws (född 1976) arbeten är en spännande och smart utforskning av ytor och dess egenskaper. Hon har hittills jobbat med material som lackerad ek och plexiglas i olika färger. Det spännande med denna typ av ytor – genomskinliga respektive högblanka – är att de är svåra att skilja från varandra. Där man förväntar sig att kunna se igenom materialet och skåda väggen på andra sidan, kanske man istället bara får se speglingen av sin egen långa näsa.
På Elastic visar hon skulpturer uppbyggda av lackerade ramar som är fastsatta i varandra på olika sätt, lite som skulpturala hälsningar till Piet Mondrians rutkompositioner. Väggarnas vithet reflekteras i ramarnas blänkande ytor, och färgerna förändras beroende på hur man står i förhållande till verken. Men denna gång tar Camilla Löw leken med ytorna ett steg vidare, genom att också jobba med fiktiva ytor, det vill säga utrymmet och tomheten inuti ramarna.
Med hjälp av de påträngande färgerna i kombination verkens placering i utställningsrummet skapas en illusion av faktisk yta i ramarna. Det är tydligast i samspelet mellan verken Donna, som ser ut som en hög och smal golvspegel, och Stela – en stapel av målade betongkuber, placerad några meter bakom. Här sätts djupseendet och rumsuppfattingen helt ur spel och det känns som att det senaste besöket hos optikern var förgäves. Är det en spegelbild av betongstapeln man ser, eller står den verkligen bakom? Är den fiktiva ytan i Donna genomskinlig eller reflekterande?
Verken är väldigt strikta och disciplinerade, och någonstans ekar det till av begreppet ”skandinavisk design”. Men de lysande Brio-färgerna och den barnsliga förtjusning man drabbas av när man går runt i galleriet för att beskåda skulpturerna ur olika vinklar och perspektiv ger dem också ett oemotståndligt lekfullt drag.
(Publicerad i Sydsvenskan den XX oktober)
tisdag 16 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar