lördag 24 september 2011

Dödsstraff utan avsändare

av TOR BILLGREN

Bo Widerbergs ”Joe Hill” (1971) är ingen vidare film, men högaktuell så länge dödsstraffet tillämpas i USA och resten av världen. Med enkla medel lyfter Widerberg fram en av de gruvligaste detaljerna med dödsstraffet: att det inte går att fastställa vem som de facto verkställer domen. ”Are you hiding?” frågar den fastbundne Hill förvånat i filmen när han förstår att bödlarna kommer att dölja sig bakom ett skynke. Därtill är ett av arkebuseringsgevären laddat med ett löst skott. ”Du kan ju alltid säga att det var du som höll i den lösa bössan”, säger en av de mer rutinerade skyttarna till en nervös arkebuseringsnovis. Vilket innebär att alla inblandade kan säga så. ”Det var inte jag som sköt.”


Thommy Berggren som Joe Hill.

Det är likadant med giftinjiceringsapparaterna som används i dagens USA. Proceduren startar av att två personer trycker på varsin knapp, men bara den ena startar injiceringen. Vilken av knapparna det är avgörs slumpmässigt och går inte att spåra i efterhand.

Så vem sköt Joe Hill 1915? Vem gav Troy Davis en giftspruta i torsdags morse? Svaret är lika vidrigt som själva dödandet: Ingen.

Publicerad i Sydsvenskan den 24 september 2011


_______________________________________
Lucky People Center: "Death Machine"

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, det är vidrigt. Dödsstraffet är så otroligt primitivt! Och definitivt!

/IKE