I början av 2000-talet föddes ett gäng homotidningar som dog lika snabbt som de kom: Zon, Straight, Corky och Sylvester. Några år senare försökte modejournalisten Daniel Björk göra en råare bögtidning med fanzinet Brute, som kom med två nummer. 2007 var Björk med och skrev boken ”Bögjävlar” med bl.a. Stefan Ingvarsson och Petter Wallenberg där de uttryckte irritation över de välpolerade roller som bögar tilldelas i schlagersverige och efterlyste bögkultur med udd.
Nu har bägaren med Stockholms mediebögar skakats om en smula och ut kommer en ny, snarlik uppsättning med Petter Wallenberg i spetsen. Resultatet är magasinet Mums, där teorierna från ”Bögjävlar” delvis satts i verket. Det är ett slampigt och smutsglamoröst gratismagasin med sjuttiotalisternas nostalgiska förhållande till tonåren som viktig drivkraft och tidningen Okej som estetiskt ideal. Texterna rör sig fritt i sexualitetens underjord och jag gillar särskilt Marta Oldenburgs intervju med nätraggande 62-åringen Lisbeth, som hon var inneboende hos tills hon tröttnade ”på att äta frukost med ytterligare en 20-åring som kom ut visslande från badrummet med en handduk runt höfterna och rivmärken på ryggen.”
Allra bäst är femtonåriga Kaisi Hillers dagbok från 1911, där hon berättar om en het sommar full av spänning och uppvaktning. ”Albert är mycket artigare mot mig än mot Lilly. Se det, att inte skönhet alltid hjälper.”
Så trots att tidningen främst är en stockholmsangelägenhet är den fullt läsbar även på sydligare breddgrader. I nästa nummer kommer vi förmodligen att få läsa om sexuellt uppvaknande till ugglan Helge i klassiska barnprogrammet ”Från A till Ö” och snuskiga fantasier om programledaren till teknikmagasinet Sigma. En text om Jacob Dahlin borde också stå på redaktionens att-göra-lista.
Nu har bägaren med Stockholms mediebögar skakats om en smula och ut kommer en ny, snarlik uppsättning med Petter Wallenberg i spetsen. Resultatet är magasinet Mums, där teorierna från ”Bögjävlar” delvis satts i verket. Det är ett slampigt och smutsglamoröst gratismagasin med sjuttiotalisternas nostalgiska förhållande till tonåren som viktig drivkraft och tidningen Okej som estetiskt ideal. Texterna rör sig fritt i sexualitetens underjord och jag gillar särskilt Marta Oldenburgs intervju med nätraggande 62-åringen Lisbeth, som hon var inneboende hos tills hon tröttnade ”på att äta frukost med ytterligare en 20-åring som kom ut visslande från badrummet med en handduk runt höfterna och rivmärken på ryggen.”
Allra bäst är femtonåriga Kaisi Hillers dagbok från 1911, där hon berättar om en het sommar full av spänning och uppvaktning. ”Albert är mycket artigare mot mig än mot Lilly. Se det, att inte skönhet alltid hjälper.”
Så trots att tidningen främst är en stockholmsangelägenhet är den fullt läsbar även på sydligare breddgrader. I nästa nummer kommer vi förmodligen att få läsa om sexuellt uppvaknande till ugglan Helge i klassiska barnprogrammet ”Från A till Ö” och snuskiga fantasier om programledaren till teknikmagasinet Sigma. En text om Jacob Dahlin borde också stå på redaktionens att-göra-lista.
Publicerad i Sydsvenskan den 8 oktober 2009
1 kommentar:
En text om Dahlin är redan planerad.
/Mumsredaktionen
Skicka en kommentar