söndag 3 januari 2010

Lena Cronqvist: Madonnan

Sydsvenskan bad sina konstkritiker att skriva varsin text ett verk som visas på Moderna Museet Malmö. Jag valde Lena Cronqvists Madonnan (1969).



Trots decennier av självporträtt har fortfarande en spegel i sin ateljé, Lena Cronqvist. Så klart – ett ansikte förändras ju för varje dag. Och ibland är allt lika bedrövligt som i ”Madonnan” (1969).

Vi kan se målningen som en förebådelse av den psykos som drabbade konstnären strax efter sonens födelse. Bilden ger ett oroande intryck; proportionerna är förvridna, köket kvävande, världen utanför klaustrofobisk. Vi kan också se den som en stilla hyllning av förortsmadonnan. Den oglamorösa modern, kanske ensamstående, med inkassokrav och betalningsanmärkningar rasande över sig som höghusen utanför.

Och så kan vi se den just som en del i den omfattande och kontinuerliga svit av självporträtt som Cronqvist arbetat med genom hela sin konstnärsgärning. De mest kraftfulla i samband med föräldrarnas död under 80-talets första hälft. De mest gripande och utlämnande efter maken Göran Tunströms bortgång år 2000. Inre och yttre händelser, mästerligt skildrade i ansiktes landskap.

Publicerad i Sydsvenskan den 3 januari 2010

Inga kommentarer: