"Gasverksgatan 22" fick jag säga till taxichauffören när jag skulle till måndagens presskonferens om framtiden för det som en gång var Rooseum. Namnet är på väg ut ur det allmänna medvetandet. Och lika bra är väl det. Konsthallen hade fört en tynande tillvaro redan långt innan verksamheten upphörde 2006. På internet ligger hemsidan kvar som ett övergivet tivoli med öppettider och bilder från fornstora dar.
Nu drar den stora utställningshallen efter andan inför den omfattande renoveringen som ska göra lokalerna tillräckligt säkra för att kunna hysa ovärderliga konstverk ur Moderna Museets samling. (Man kan fråga sig om detta innebär att lokalerna var undermåliga under t.ex. Leonardo da Vinci-utställningen 1993...) Innerväggarna är avskalade och elektricitetsverkets vackra tegelmönster är blottlagt. Kvar står turbinen och några enstaka väggteckningar av den rumänske konstnären Dan Perjovschi som blivit kvar från utställningen "Normalisering", 2006. Det kan nog löna sig att hålla utkik i containrarna utanför byggnaden när det verkliga renoveringsarbetet börjar - senast jag såg hans teckningar var på förra Venedigbiennalen.
Namnet Rooseum går alltså i graven och när den nya konsthallen uppstår om exakt ett år - till gallerinatten 2009 - kommer den att heta Moderna Museet Malmö. Den stora och rafflande frågan är vem som kommer att få prestigejobbet som chef. Lars Nittve, som är chef för modermuseet i Stockholm, underströk - tack och lov - vikten av att det blir en person som finns på plats och har lokal förankring. Ingen av dessa evinnerliga "curator-hoppor" alltså, som konstkritikern Mårten Arndtzén talade om när han för några år sedan kommenterade fenomenet med konsthallschefer och stjärncuratorer som likt gräshoppor drar från stad till stad och ödelägger konstlivet med sina högtflytande personliga ambitioner. Chefstjänsten utlyses i oktober och sammanlagt kommer sju personer att heltidsanställas. Det kommer alltså att bli mycket av spännande rockader i regionens konstliv det kommande året.
Självklart kan man som SR Malmös representant på presskonferensen ifrågasätta rimligheten i att kommunen och regionen går in och delfinansiererar ett helstatligt museum. Och som panelen av politiker konstaterade finns inte denna konstruktion någon annanstans. Men vad gör det? Det är svårt att se hur kommunen och regionen inte skulle gynnas av satsningen.
En annan stor fråga är om etableringen av Moderna Museet Malmö kommer att äventyra Malmö konstmuseums möjligheter att få nya lokaler. Riskerar stockholmssamlingen att konkurrera ut malmösamlingen? Nittve framhöll att ett av hans villkor för att gå in i projektet var att det inte skulle påverka konstmuseets ställning och framtid. Han påpekade också att risken för detta är liten, eftersom samlingarna har så olika inriktning. Moderna fokuserar på internationell 1900-tals- och samtidskonst, Malmö konstmuseum på nordisk samtidskonst och modernism. Frågan är om beslutsfattarna och den skattebetalande allmänheten kommer att uppleva skillnaden lika stor och relevant som museicheferna gör.
(Publicerad i Sydsvenskan den 25 september)
Nu drar den stora utställningshallen efter andan inför den omfattande renoveringen som ska göra lokalerna tillräckligt säkra för att kunna hysa ovärderliga konstverk ur Moderna Museets samling. (Man kan fråga sig om detta innebär att lokalerna var undermåliga under t.ex. Leonardo da Vinci-utställningen 1993...) Innerväggarna är avskalade och elektricitetsverkets vackra tegelmönster är blottlagt. Kvar står turbinen och några enstaka väggteckningar av den rumänske konstnären Dan Perjovschi som blivit kvar från utställningen "Normalisering", 2006. Det kan nog löna sig att hålla utkik i containrarna utanför byggnaden när det verkliga renoveringsarbetet börjar - senast jag såg hans teckningar var på förra Venedigbiennalen.
Namnet Rooseum går alltså i graven och när den nya konsthallen uppstår om exakt ett år - till gallerinatten 2009 - kommer den att heta Moderna Museet Malmö. Den stora och rafflande frågan är vem som kommer att få prestigejobbet som chef. Lars Nittve, som är chef för modermuseet i Stockholm, underströk - tack och lov - vikten av att det blir en person som finns på plats och har lokal förankring. Ingen av dessa evinnerliga "curator-hoppor" alltså, som konstkritikern Mårten Arndtzén talade om när han för några år sedan kommenterade fenomenet med konsthallschefer och stjärncuratorer som likt gräshoppor drar från stad till stad och ödelägger konstlivet med sina högtflytande personliga ambitioner. Chefstjänsten utlyses i oktober och sammanlagt kommer sju personer att heltidsanställas. Det kommer alltså att bli mycket av spännande rockader i regionens konstliv det kommande året.
Självklart kan man som SR Malmös representant på presskonferensen ifrågasätta rimligheten i att kommunen och regionen går in och delfinansiererar ett helstatligt museum. Och som panelen av politiker konstaterade finns inte denna konstruktion någon annanstans. Men vad gör det? Det är svårt att se hur kommunen och regionen inte skulle gynnas av satsningen.
En annan stor fråga är om etableringen av Moderna Museet Malmö kommer att äventyra Malmö konstmuseums möjligheter att få nya lokaler. Riskerar stockholmssamlingen att konkurrera ut malmösamlingen? Nittve framhöll att ett av hans villkor för att gå in i projektet var att det inte skulle påverka konstmuseets ställning och framtid. Han påpekade också att risken för detta är liten, eftersom samlingarna har så olika inriktning. Moderna fokuserar på internationell 1900-tals- och samtidskonst, Malmö konstmuseum på nordisk samtidskonst och modernism. Frågan är om beslutsfattarna och den skattebetalande allmänheten kommer att uppleva skillnaden lika stor och relevant som museicheferna gör.
(Publicerad i Sydsvenskan den 25 september)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar