"Oredligt förfarande” måste vid sidan av de sedvanliga pornografiska och konspiratoriska glosorna vara det mest googlade uttrycket de senaste veckorna. Åklagaren fick uppenbarligen gräva djupt i lagboken för att hitta paragrafer mot Anna Odells tilltag, men fick alltså igår delvis gehör för sin linje.
Mjaha. Själv har jag svårt att bli upprörd – varesig över Odells metoder eller åtalet och den fällande domen. Det är inte orimligt att våldsamt motstånd och den typ av vilseledande det har varit fråga om här kan betraktas som olagligt.
Däremot är många av argumenten som yttrats under fallets gång rätt uppseendeväckande. Som att åklagarsidan bemödade sig att göra en sak av kostnaden för de två doserna lugnande medel som Odell fick under simuleringen: 35,20. Eller att åtalet skulle hota yttrandefriheten, något som både Odell själv och debattörer som Åsa Moberg hävdat. Detta trots att det aldrig har varit själva verket eller visandet av det som har varit ifrågasatt – endast metoderna. Är det något som utgör ett hot mot yttrandefriheten, så är det väl just det slentrianmässiga och felaktiga åberopandet av den?
Det bästa med gårdagens dom är att de flesta borde kunna känna sig nöjda. Odell friades delvis och har fått massor av tättskrivna A4-ark att klistra upp på galleriväggarna. Och den samtidskonstskeptiska allmänheten med socialminister Göran Hägglund i spetsen har äntligen fått sitt efterlängtade blodsoffer. Måtte det släcka deras törst för ett bra tag framöver.
Mjaha. Själv har jag svårt att bli upprörd – varesig över Odells metoder eller åtalet och den fällande domen. Det är inte orimligt att våldsamt motstånd och den typ av vilseledande det har varit fråga om här kan betraktas som olagligt.
Däremot är många av argumenten som yttrats under fallets gång rätt uppseendeväckande. Som att åklagarsidan bemödade sig att göra en sak av kostnaden för de två doserna lugnande medel som Odell fick under simuleringen: 35,20. Eller att åtalet skulle hota yttrandefriheten, något som både Odell själv och debattörer som Åsa Moberg hävdat. Detta trots att det aldrig har varit själva verket eller visandet av det som har varit ifrågasatt – endast metoderna. Är det något som utgör ett hot mot yttrandefriheten, så är det väl just det slentrianmässiga och felaktiga åberopandet av den?
Det bästa med gårdagens dom är att de flesta borde kunna känna sig nöjda. Odell friades delvis och har fått massor av tättskrivna A4-ark att klistra upp på galleriväggarna. Och den samtidskonstskeptiska allmänheten med socialminister Göran Hägglund i spetsen har äntligen fått sitt efterlängtade blodsoffer. Måtte det släcka deras törst för ett bra tag framöver.
Publicerad i Sydsvenskan den 31 augusti 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar