fredag 21 november 2008

Kommentar om Bo Nilsson och Charlottenborg

Vad är grejen med kontroverserna kring utlandsrekryterade konsthallschefer? Sune Nordgren fick sluta i Oslo, Charles Esches sista tid på Rooseum präglades av sönderfall, och i går kom nyheten om att danska kulturdepartementet ger Bo Nilsson sparken från konsthallen Charlottenborg i Köpenhamn. Det kan väl inte vara så pinsamt ställt med kommunikationsförmågan i Skandinaviens konstetablissemang, att det är de så kallade kulturskillnaderna som orsakar friktion? Jag varken kan eller vill tro det.

Den lokala förankringen då? Spelar den någon roll? Konstkritikern Mårten Arndtzén myntade för några år sedan uttrycket "curator-hoppor" (som jag hänvisat till tidigare på dessa sidor), för att beskriva fenomenet med konsthallschefer och internationella stjärncuratorer som likt gräshoppor drar från stad till stad, från prestigejobb till prestigejobb, men egentligen är helt ointresserade av de lokala förutsättningarna och följdaktligen istället sprider ödeläggelse efter sig i jakten på poäng i den internationella konstbranschen.
Det är förstås ett raljant och orättvist begrepp i de allra flesta fall, och förmodligen inte heller adekvat när det gäller Bo Nilsson. Visserligen bröt han ordentligt med det lokala konstlivet genom att slänga ut de anrika konstföreningar som tidigare huserat i Charlottenborg - men det ingick mer eller mindre i uppdraget från kulturdepartementet. Han skulle skapa en internationell konsthall, och det är det han har gjort. Och han har gjort det bra. Hittills har två stora, utmärkta utställningar visats, och en mindre genomgång av ung, samtida dansk konst.

Som orsak till avskedandet anförs ett stort budgetunderskott, 3,4 miljoner, vilket motsvarar en tredjedel av den totala budgeten. Det är onekligen ett stort hål. Men om det beror på slarv, otydliga riktlinjer eller bristande kontroll är svårt att säga något om, framförallt för att Bo Nilsson hittills vägrat att uttala sig. Istället är det hans antagonister i konsthallsstyrelsen som kommer till tals i media, där de framträder som bedragna och vilseledda jungfrur. Det är emellertid tveksamt om de har rätt att ikläda sig den offerrollen. I tidningen Politiken i onsdags anklagar professor Morten Samuelson, som är expert på styrelsearbete, Charlottenborgs styrelse för svek och försumlighet. Och i en artikel från igår ger styrelseordföranden Sys Hindsbo ett intryck av att vara alarmerande ointresserad av verksamheten.
- Ordet internationell, som man slänger sig med är ju ett tomt begrepp. Ingen vet vad det betyder.
Här känns det som att det är de utkastade konstföreningarna som talar, och inte en styrelse som försöker fullgöra sitt uppdrag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra artikel idag som sätter fokus på en viktig del i debatten som råder om Charlottenborg. Jag är själv svensk och har bott i Danmark i snart 6 år och har själv fått min beskärda del av Sverigehat. Danmark är långt ifrån ett ”hyggeland”.

Jag har med förfäran läst artiklarna i Politiken och sett TV2 Lorrys försök att bryta sig in på Charlottenborg och prata med den SVENSKE direktören.

I Politiken artikeln i lördags skrev journalisten så här:

”Bo Nilsson er svensk, ” och här låter ordet svensk i det närmaste som ett skällsord...
Och ja, han är dessutom svensken som tog konstnärssammanslutningarna från danskarna.

Budgetunderskott på 3,2 miljoner är mycket, det går inte att komma ifrån men som sagt i en tidigare artikel, det tar tid och det kostar att bygga upp en internationell konstinstitution från grunden.

Det är väl inga konstmuséer som går så där lysande och går man in på danska Kulturministeriets hemsida, söker på ”underskud”, hittar man bla detta. År 2001 men trots allt ett större underskott.

Frederiksborg Amts Avis

20. april 2001
UNDERSKUD PÅ LOUISIANA
Trods fine besøgstal ender kunstmuseet Louisiana med et underskud for sidste år på 3,8 millioner kroner.

Jag kan inte påminna mig om att danska journalister försökte bryta sig in på Louisiana på jakt efter direktören, men jag kan ha fel.

Hittade detta dessutom om konstmuséet Aros i danska Århus, från oktober i år.

http://www.dr.dk/Regioner/Aarhus/Nyheder/AarhusBy/2008/10/22/060415.htm

3 året med röda siffror men jag har inte heller hört att journalister försöker bryta sig in på Aros, men just det, direktören är ju dansk och sitter tryggt kvar på sin post.

Jag vet inte varifrån detta Sverigehat kommer från. På Facebook upprättas det grupper som nedan. Skrämmande. Jag tror inte att vi svenskar någonsin skulle kunna ha en sån här häxjakt på en dansk direktör med underskott i budgeten. Eller skulle vi?

KUNSTFORENINGER TILBAGE PÅ CHARLOTTENBORG
Globalt
Grundläggande information
Typ: Underhållning och kultur - Konst

Beskrivning: LÆR AF FEJLEN MED BO NILSSON OG FÅ KUNSTFORENINGERNE TILBAGE. DE HAVDE DA ET STORT BETALENDE PUBLIKUM OG SKABTE MEGET GLÆDE I BYEN.


Synd att Bo Nilsson inte kommer med sin syn på saken. Varför inte kan man undra. Har han fått munkorg på?

Kanske dags för oss svenskar att helt enkelt bojkotta Charlottenborg framöver? Vill vi betala 60 danska kronor med sånt Sverigehat i väggarna?

Anonym sa...

Och fortsättning följer i dagens Extrabladet. Jag citerar från Karen Thised "krönika" om Charlottenborg.

"Bestyrelsen prøver at forsvare, at den ikke syntes, det var mærkeligt, at museets café blev nedlagt og nu står gabende tom, fordi svenskeren i stedet brugte penge - mange hundredetusinde - på at indrette en lejlighed til sig selv og udenlandske kunstnere."

"...svenskeren" i en mycket nedlåtande ton liksom "...udelandske kunstnere."
Antaganden och skvaller.
Var är källan? Fakta? Faktafel?