av TOR BILLGREN
Göteborgs konstmuseum
Till den 25.1 2015
Stormande hav och taggiga klippor, en rödglödgad skymning
och stålvit fullmåne som kämpar sig genom molnslöjorna. Det kan vara en av
Marcus Larssons (1825-1864) många målningar av brinnande ångfartyg i sjönöd.
Men det kan lika gärna vara Randy Berrets omslag till heavy metal-bandet Dios debutalbum
”Holy Diver” (1983).
I ett fyndigt och välgenomfört grepp kopplar Göteborgs
konstmuseum ihop den nordiska nationalromantikens målare från 1800-talets mitt
med den estetik som hårdrocksbanden i början av sjuttiotalet började använda på
sina albumomslag. Namn som Lars Hertervig, Knud Andreassen Baade och August
Cappelen möter Entombed, Dark Tranquility och Cradle of Filth.
Där banden ville skapa känslor av ondska, mörker och
morbiditet, var romantikerna ute efter det sublima, ett tillstånd som antogs
kunna uppnås genom just fruktan. Det må vara den svartklädda kvinnan som är tänkt
att vara den skräckinjagande faktorn i Marcus Keefs omslag till Black Sabbaths
självbetitlade debutskiva från 1970, men det är ingen slump att hon
fotograferats mitt bland döda träd och sly – samma typ av otyglad natur som
skapar en hisnande känsla i mycket romantiskt måleri. Här ljuder mässingsglänsande Wagnerackord i samma tonart som
avgrundsmullrande Slayer-riff över enorma vidder, skummande forsar och
tusenåriga ekar.
Förutom de visuella likheterna,
rör det sig här om två kulturyttringar som tidvis varit illa sedda. Metalmusiken,
som har anklagats för att vara allt från djävulsdyrkande till nazistisk, och
romantiken, som antingen nedvärderats som kitsch eller associerats till
nationalism. Det hade varit önskvärt om utställningen kunde bidra till en
mognare förståelse av båda
Publicerad i Sydsvenskan i december 2014