torsdag 27 februari 2014

Bristfällig Holländare i Köpenhamn

av TOR BILLGREN

”Den flyvende hollænder” på Köpenhamnsoperan var en besvikelse (25 februari 2014, regi: Jonathan Kent). Mina förväntningar var höga efter de två senaste Wagneruppsättningarna i Köpenhamn. Jag gillade Keith Warners ”Parsifal” (2012), och kommer aldrig att glömma den magiska slutscenen. Kasper Holtens ”Tannhäuser” (2009/2013) var också mycket bra, med en smart och välgenomtänkt kringhistoria.
Jag tänker inte vara långrandig, bara peka på det jag upplevde som de huvudsakliga bristerna:
- Första akten var gränslöst tråkig. Den var tänkt att vara en dröm i huvudpersonen Sentas barndom, och jag kan intyga att många i publiken upplevde den just så. Det snarkades och sömnpruttades till höger och vänster på parkett. Oengagerat, ofokuserat.
- Holländaren artikulerade tyskan dåligt, som om tungan liksom satt fel i munnen. Någon sa att det berodde på förkylning.
- Projektioner, projektioner, projektioner. Ständigt dessa projektioner. Majoriteten av de stora uppsättningarna som jag sett i Malmö och Köpenhamn de senaste två åren har kännetecknats av scenografernas kärlek till projektorerna. Och visst, det kan vara fantastiskt snyggt och häftigt, men nu känns det mest som ett tvångsmässigt manér. Jag är trött på att uppleva långa föreställningar i det gråtrista dis som oundvikligen lägger sig över sångarna när scenljuset tvingas konkurrera med projektorerna.
- Kören kändes odisciplinerad och oregisserad. Det var som om de fått fria händer med enda instruktionen ”Spela teater!”. Resultatet kändes mer teatersport på temat buskis än professionell operakonst.
- Buttericksmaskeraden i slutscenen kan vara något av det mest misslyckade jag sett på en operascen.
- Jag har däremot inga invändningar på körens sånginsatser, tvärtom. Det kändes djupt in i magen när den fläskade på i slutet. MEN då upplevde jag ett visst skaller i rummet. Det var som om salen inte mäktade med ljudvolymen rent akustiskt. Jag hoppas att jag hörde fel.
- Oredan och missarna gjorde att föreställningen mest kändes som ett genrep, inte den näst sista i en månadslång spelperiod. Sista speldagen är i morgon, den 28 februari.

Inga kommentarer: